Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Färgstarkt om relationer och tid

/
  • Personerna i Tabucchis nya bok ägnar sig alla åt någon slags uppgörelse med tiden.FOTO: Augusto Brazio

Tidens obönhörliga flykt och åldrandet ofrånkomlighet är teman i Antonio Tabucchis novellsamling. Bo G Jansson läser en färgstark prosa med stor poetisk lyster.

Annons

Den fine italienske författaren Antonio Tabucchis senaste bok från 2009 publiceras idag på svenska under titeln Tiden åldras fort: nio berättelser. I centrum för handlingarna i denna novellsamling står människor och händelser på den europeiska kontinenten under de senaste hundra åren. Den storpolitiska dramatiken i Europa under denna tid med kommunismen och fascismen som skrämmande realiteter tangeras men bokens huvudteman berör allmänmänskliga förhållanden sådana som känslan av tidens obönhörligt hastiga flykt framåt samt åldrandets ofrånkomlighet. Att sistnämnda ämne lyfts fram i boken överraskar inte med tanke på att författaren själv (Tabucchi föddes 1943) är på väg att bli en gamling. I samma sena livsfas befinner sig också flera av huvudpersonerna i bokens nio berättelser.

Det är människor i nuet som visserligen försöker spana in i framtiden men som samtidigt identifierar sig själva genom sina minnen av det förflutna och som därmed illustrerar Søren Kierkegaards påpekande att människolivet levs framlänges men förstås baklänges.

Men människans minnesverksamhet gestaltas hos Tabucchi motsägelsefullt. Minnet framstår här som på en och samma gång både konturskarpt tydligt och som formlöst vagt. Andra egenskaper hos minnena i Tabucchis bok är att de av individen upplevs som rent privata, som oåtkomliga för resten av mänskligheten, men för den skull inte alltid som autentiska, de överensstämmer inte nödvändigtvis med det som verkligen en gång varit.

Den enskilda människans minnen hos Tabucchi täcker heller inte in hela individens livsresa utan är istället bara osammanhängande småstycken av det förgångna. Genom denna brist på fullständighet stannar också människogestaltningen i Tabucchis novellsamling vid det mosaikartat fragmentariska.

Tiden åldras fort är färgstark prosa med, som alltid hos Tabucchi, stor poetisk lyster. Men det är i boken blott fragmentet, den lilla mosaikbiten, och inte helbilden av Europa under de senaste hundra åren som talar.

Bo G Jansson

Mer läsning

Annons