Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fantasy utan fantasi

Annons

En fattig bondpojke vid namn Eragon finner en dag ett vackert stenliknande föremål ute i skogen. Föremålet visar sig vara ett drakägg, och när draken kläcks ur ägget blir Eragon dess herre. Han blir en drakryttare, och får på köpet magiska krafter. Han är nu den ende som kan störta rikets onde konung, som för länge sedan dödade alla drakryttare för att själv ta makten.

Filmen Eragon är baserad på en fantasyroman med samma namn av en ung författare som faktiskt började skriva på historien redan som 15-åring.

Tyvärr märks hans ringa ålder ganska tydligt i filmens handling, då historien är tydligt influerad av Tolkiens världsbild, och inte bidrar med särskilt mycket nytt till fantasygenren. Dialogerna är fåniga och inte ens John Malkovich lyckas göra bra ifrån sig skådespelarmässigt.

Filmen lyckas aldrig engagera, än mindre beröra. Att detta är Fangmeiers regidebut märks tydligt, liksom det faktum att han har en bakgrund inom visuella effekter. Specialeffekterna är nämligen välgjorda, vilket gör att åtminstone draken blir trovärdig. Vore så inte fallet skulle filmen garanterat bli en riktig kalkon.

Men den kan åtminstone underhålla en aning för stunden, även om man nog måste vara väldigt ung eller ett fan av boken för att få någon större behållning av filmen.

Att Sagan om Ringenfilmernas succé skulle leda till att fler fantasyromaner blev filmatiserade kom väl inte som någon överraskning, men jag hade hoppats att det skulle leda till ett kvalitetsmässigt uppsving för genren.

Efter att ha sett Eragon inser jag dock att Peter Jackson har satt ribban väldigt högt.

JON KRISTOFFERSSON

Mer läsning

Annons