Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fåniga poliser

Annons

böcker |

PARIA

Björn Hellberg

Ordupplaget

Björn Hellberg inleder med Paria en ny serie polisromaner där två kvinnor står i centrum, kriminaltekniker Mona Ceder och kriminalinspektör Carina Keller. En stad på svenska ostkusten, döpt till Loviken, är platsen för hemskheterna.

Som namnet antyder handlar boken delvis om samhällets utstötta, för vilka Björn Hellberg också tidigare visat sig ha ett varmt klappande hjärta.

Upptakten är äckelframkallande. En ung knarkare, som sökt sig till en underjordisk kulvert med sin plastpåse och spruta skräms iväg av ett älskande par och snavar över något fasansfullt, ett lik som råttor kalasar på. Upplevelsen kommer att driva honom till självmord.

Parallellt pågår andra hemskheter. En ung fnaskande kvinna försöker undfly en av sina våldsamma kunder. Hon lånar husrum av en väninna i en slumstadsdel och möter döden.

Med sig drar hon flera ur Lovikens A-lag. Dessa händelser och åtskilliga fler tvinnas ihop.

Var ligger skulden för det som sker och vem är mördaren?

Björn Hellberg spar inte på knalleffekterna i Paria. Dessemellan får man följa polisarbetet, slitningar mellan kollegor och kriminalarnas försök att leva någorlunda vanliga vardagsliv.

Paria är välskriven. Handlingen är spännande. Människorna huvudsakligen trovärdiga.

Vad jag har emot boken är den jolmighet som ibland väller fram när relationer återges. Dessutom förskräcks jag, när jag märker att den torrt humoristiska prudentlighet som Hellberg står för faktiskt inte bara är en tillgång utan vänds till nackdel, när den drivs så långt att den får en att tänka på hans och Oldsbergs idiotiska Flinta-dialoger i tv-programmet På spåret.

INGER DAHLMAN

Mer läsning

Annons