Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fan ska vara tv-recensent

/
  • SVT-chef. Det kan inte vara lätt att klara att göra bra public service-tv med bara fyra miljarder kronor för svt-chefen Eva Hamilton att röra sig med, konstaterar kulturredaktör Jens Runnberg.SVT-chef. Det kan inte vara lätt att klara att göra bra public service-tv med bara fyra miljarder kronor för svt-chefen Eva Hamilton att röra sig med, konstaterar kulturredaktör Jens Runnberg.Foto: JONAS EKSTRÖMER / SCANPIX

Annons

Varför det? Ja, en anledning är förstås att tv är ett massmedium i ordets verkliga betydelse. En konsert eller teaterföreställning som ses av några hundra i Dalarna utklassas i detta hänseende förstås av tv-program som tiotusentals personer ser.

Den som vill bedriva dagskritik, och därmed loda i olika kulturyttringar i dagens samhälle, bör naturligtvis skriva om den kultur läsarna faktiskt tar del av.

Den här tidningen tar kritikeruppgiften på allvar. Våra kultur- och nöjessidor handlar inte om vem som fyller år eller vem som gift sig. Vi skriver inte roliga historier heller. Våra kritiker företräder en mångfald ideologier och kritikeruppdraget förtjänas som en följd av sakkunskap och formuleringsförmåga.

Självklart får våra kritiker då och då på skallen för sin kritik, vore det inte så skulle den antagligen vara lam och mesig. Och vad gäller tv tycker många mycket. Kulturredaktionen har faktiskt fått e-brev om nästan varenda tv-recension hittills. Tycker allra mest gör kanske de som gör tv själva.

Reportern Karin Swärd har för SVT och TV4 gjort många riktigt bra granskningar. Därutöver skriver hon krönikor i Mediavärlden, en tidning mest för oss i branschen. Hennes senaste nådde ingen högre verkshöjd, om man säger så.

"Bu för gnäll- och skällspalterna.", skriver hon och radar upp skälen till att tv-recensenter inte gör någon nytta: 1. De vill vara roliga och elaka på andras bekostnad. 2. Programmet kommer inte att gå i repris. 3. De vet inte hur man gör tv.

Ja, som ni märker är inte argumenten direkt swärdsskarpa. Men låt mig bemöta dem ett och ett:

1. Jaha. Och varför skulle de inte få vara det? Undermålig kritik drabbar förstås tidningen den publiceras i, men fri att vara hur undermålig som helst är väl ändå kritiken? Att vara rolig och elak, förhoppningsvis på ett begåvat sätt, är självklart en av dagkritikens möjligheter.

2. Nej, inte alla konserter, teaterföreställningar eller stå upp-kvällar går i repris heller. Dagskritik är inte bara konsumentinformation och evenemangstips. Med risk för att vara pretentiös är dagskritik i sina bästa former en del av det demokratiska samtalet.

3. Varför begär alltid de som gör tv att tv-kritik ska vara utformad som underlaget för deras chefers medarbetarsamtal med dem? Varför tycker tv-människor att kritikerna måste ha kunskaper om programbudgetens post för ljudproduktion innan det är är OK att skriva att programmet minsann hade kackigt ljud?

Följande är faktiskt en sannfärdig ordväxling mellan mig som tv-kritiker och en hög tv-chef:

TV-chefen: "Vi fick ju jättedåliga omdömen om ljussättningen för serien. Och ändå hade NN gjort underverk med den lilla budget vi hade. Men ni kritiker vet inte hur det går till att göra tv! Jag blir jättearg när jag läser TV-kritik"

Jens: "Men om ljuset var dåligt så var det väl det? Då var det väl rätt att skriva det?"

TV-chefen: "Men ljuset var bra för de pengarna".

Jens: "Mm, men dåligt för tittarna. Dåligt i rutan".

TV-chefen: "Vi får för litet pengar för att göra bra tv".

Jens: "Ja, det måste vara svårt att klara sig på fyra miljarder. Och melodifestivalen kostar ju en del."

Mer läsning

Annons