Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fan ska vara gammal

Annons

Litteratur | debatt

VEM SKA TA HAND

OM MAMMA?

Anna Bäsén

Bokförlaget DN

Jag är inte direkt imponerad av Expressens journalistik om sjukdomar och hälsa: Jag sammankopplar den i hög utsträckning med rubriker av typen "Pia dog av vanliga huvudvärkstabletter", "Fia dog av sina p-piller", "Bantningsmedicinen som fungerar - minus 50 kilo på ett halvår", "Mias bröst sprack - så farligt är silikon", "Så farlig är din mobiltelefon", "De nya mirakelkrämerna", rubriker som inte sällan avrundas med "Vi har listan!".

Men som tur är har Expressen också Anna Bäsén, tidigare medarbetare vid denna tidning och vid Dagens Medicin. Hon tar sitt jobb på allvar.

Hennes wallraffande (jo, det är ett eget verb i svenskan sedan 1975) i hemtjänsten, i hemsjukvården, i sjukvården och i äldrevården fick berättigad uppmärksamhet när det publicerades i Expressen förra året. Men materialet håller utan vidare, utvidgat och omarbetat, också för en skarp debattbok.

Bäsén arbetar i dagboksform. På det sättet kan en väldig mängd vårdinsatser kläs i ord och på det sättet etableras mönster. Bäsén arbetar också med inskjutna intervjuer: professorer, företrädare för sjuka och pensionärer (det är Barbro Westerholm för SPF som konstaterar att kor har starkare rättsskydd än gamla), poliser, anhöriga och personal. Och eftersom hon är kvällstidningsjournalist med krav på sig att vara koncis avslutas många kapitel med generösa faktarutor.

För mig är det faktarutorna som är mest omskakande, eftersom de slår fast att det Bäsén iakttar inte är några enstaka fall. Några exempel:

n Av 600 äldre över 85 år i en undersökning i Västerbotten var en femtedel nära att dö av svält;

n Varannan som visade tecken på demens hade inte utretts för detta;

n Mer än var fjärde var deprimerad;

n Var femte gamling spändes fast i stolar och rullstolar med selar och brickbord;

n Personalen känner inte till att sång gör dementa klarare och redigare. Musikterapi används inte. Dementa får träffa för många olika i personalen;

n Var tredje gamling i kommunala äldreboenden får neuroleptika, medicin mot psykoser, som ska bota deras oro, deras hallucinationer, deras planlösa vandrande i korridorerna och deras aggressioner. Neuroleptikan gör dem slöa och fallbenägna;

n Var fjärde kommun saknar särskilda insatser för stöd till anhöriga som vårdar dementa;

n Fyra av tio som vårdar äldre saknar formell kompetens. Majoriteten får ingen regelbunden handledning. Vårdpersonal får mindre vidareutbildning än snittet;

n Var tredje ungdom skulle behöva välja vård för att behovet av personal ska täckas. Men lönen för den som väljer vårdyrket står stilla. Fem års yrkeserfarenhet höjer i dag lönen med fem procent, jämfört med 17 procent 1968.

Anna Bäséns konkreta beskrivningar av liggsår, uppskjutna operationer av akuta tillstånd, våldsamma dementa gamla män, dygn där gamlingarna tillbringar 19 timmar i sängen, där det går 16 timmar mellan middagen och nästa måltid (frukosten) för att mellanmålen sparats in - allt detta blir ångestskapande läsning.

Hon beskriver förstås uppenbara lagbrott. De bryter mot lagen. Jag skriver det igen: Äldrevården bryter mot lagen. Men hon beskriver också något annat, som kanske gör ondare i hjärtat - bristen på värdighet.

Sådant är tillståndet i en omvårdnadsapparat i vilken råder tystnadskultur, apati, byråkrati, och verkligheten beskrivs på politiskt nyspråk: "Vi har en god omvårdnad här i kommunen!"

Värsta skandalen står det privata företaget God Äldrevård AB för - där står Anna Bäsén upp och gör en formell anmälan. Hon visar också hur lite som händer när de juridiska grottekvarnarna och tillsynsmyndigheternas, ska mala.

Mitt uppe i kartläggningen av hur jävligt det faktiskt står till har Anna Bäsén också en jagande ångest över att inte hinna med, inte vara tillräckligt närvarande, när hennes egen mamma är sjuk; känslor hon också tar med i dagboken. Fler mammor borde ha barn som Anna Bäsén. Barn som faxar och kräver besked av syrror och läkare, som läser på om två mediciner passar ihop eller ej, som begär utredningar av sjukdomssymtom. För det offentliga har på det här området i det närmaste havererat.

Anna Bäsén är en hjältinna.

Fan ska vara gammal.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons