Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Facket börjar bli protektionistiskt"

/

Annons

I sin senaste schlagerlåt ringer Magnus Uggla och hans fru efter "en skum polack" när de vill bygga om källaren till ett spa.

I Lena Anderssons nyskrivna kortpjäs En svensk pitull går en kvinnlig lettisk tolk till sängs med en svensk ombudsman i facket. Samtidigt drar hennes man in pengar som illegal byggjobbare.

Han tätar det svenska riksdagshusets tak, om än med stora visioner om att snart börja importera de allra billigaste, ukrainska och moldaviska byggjobbarna, till sitt eget hemland.

Ändå handlar det inte i första hand om kronor och ören när Riks Drama gör teater utifrån Maciej Zarembas uppmärksammade artikelserie i Dagens Nyheter.

Zaremba tog avstamp i konflikten mellan Byggnads och ett lettiskt byggföretag som skulle bygga en skola i Vaxholm till betydligt längre löner och kostnader än vad ett svenskt byggföretag skulle krävt.

De fyra dramatiker som Lars Norén och Ulrika Josephsson på Riks Drama kontrakterat har alla försökt bryta ner problematiken. Istället handlar det om de människor som lever mitt i den.

Det gäller även Maciej Zaremba själv, som skräckslagen tog sig an uppgiften att debutera som dramatiker.

Den svenska självgodheten kan tyckas lysa genom hans text Dialog med ett spöke, men själv vill han inte se det så.

- Så fort man tar upp de här frågorna känner sig svenskarna anklagade, men låt bli det. Lyssna till de här trashankarna istället, hör vad de har att säga.

Ingen av pjäserna är något indignationsstycke. Det är det som är skillnaden mot 70-talets politiska teater. Det finns inga färdiga lösningar, ingen ideologi. Men det finns humor, självironi och självdistans.

Zaremba har delvis inspirerats av de hetska reaktioner han fick på sin artikelserie, och som han låter huvudpersonen bemöta.

Tror du att pjäserna kan åstadkomma något annat än dina artiklar?

- Ja, om man slappnar av. Det här är ingen uppmaning till samhällsreformer och självrannsaken, det vore förmätet. Det är snarare en berättelse om de andras liv. Så här ser välfärdsstaten ut, betraktad utifrån, av en flykting från Kosovo. Nu råkar han vara här, det kanske finns en poäng i att lyssna. Relax, säger jag, relax.

De fyra pjäserna spelas nästan utan rekvisita och med få tekniska hjälpmedel. Under vårens Sverigeturné sker nära hälften av föreställningarna i personalmatsalar, på restauranger och i byggsalar istället för på traditionella teaterscener.

Teatern har särskilt vänt sig till byggnads- och industriprogram på gymnasieskolor. De lokala Riksteaterföreningarna ordnar diskussioner efter föreställningarna.

Representanter från facket har också varit med under repetitionerna.

- Vi vill ha ett samtal med LO, det är viktigt att understryka, och önskan om ett samtal får inte omdelbart uppfattas som kritik, säger Lars Norén.

- Fackföreningsrörelsen i Sverige, som kämpat så mycket, har på något märkligt sätt förvandlat sig till offer, trots den makt och de pengar den har.

- På vägen till det man uppnått nu, har man gjort sig av med den andra viktiga delen, sin internationella del. Den börjar bli protektionistisk.

- Men det här är inte någon kritik mot LO. Vi vill diskutera LO:s förhoppningsvis förändrade och nya roll i Europa. Det finns ju delar av LO som har ett internationallt engagemang.

- Mest handlar projektet om vår människosyn, blir den gemensamma summan mindre för oss om vi delar med oss till andra? (TT Spektra)

ERIKA JOSEFSSON

Mer läsning

Annons