Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Få på Himlarock

Annons

Kanske är det ett 70-tal personer som samlats i Sammilsdal när Gävlebandet Fence 52 spelar skatepunk för en mikroklunga goda vänner vid scenkanten.

- Den här låten suger, bara så ni vet, det är våran sämsta låt, säger sångaren.

Tomprat. Fence 52 bjuder på en jämntjock räcka låtar som inte suger. Ett helt ok demoband. Kvällens konferencier Martin Kjellgren skulle egentligen spelat pop själv med sina Stockholmsemigrerade bandkamrater i Josh's Mirage, men Miragespelningen är inställd och bandet ersatt med Filled från Rättvik i stället, så Kjellgren får greppa mikrofonen i pauserna.

Han hävdar lite ofint att Leksingarna i gammelhårdrockinspirerade emo-stoner-grunge-bandet Grey Canvas spelat tillsammans sedan 1991. Möjligen var det året då medlemmarna i bandet började grundskolan. Bandet som bildades tio år senare, 2001, låter sig dock inte störas och kör sitt set i de avslappade repetitionspassens tecken.

Att antalet arrangörer och deltagande musiker VIDA överstiger det antal individer som utgör publik vid ett evenemang är inte precis något gott tecken. Men så är det på Himlarocken. I alla fall tidigt på kvällen.

Efter en räcka år av regn, rusk och minimalt antal besökare hoppade Himlarocken över en årgång förra sommaren. Och det är naturligtvis kul, även om återkomsten inte blir någon publiksuccé.

Klockan tio i åtta på kvällen sitter Sugarplum Fairys frontare Victor Norén mitt på scengolvet och soundcheckar basljud med riffet till Mando Diaos "Sheepdog", och när Borlängebandet introducerar sig själva och sparkar i gång sin spelning vid 20-snåret har publikskaran ökat en aning i antal.

Kanske är det 200 personer i Gropen då.

Det hade varit helt ok på en fritidsgård vilken dag i veckan som helst, men det är på tok för lite i Gropen en lördagkväll strax före skolstart och stämningen är sömnig på gränsen till det medvetslösa.

Senare på kvällen spelar grupper som Electric Folk, Cryonic Temple och Voyager.

Bra band. Grupper som behöver och förtjänar speltillfällen.

Därför är det givetvis kul att Himlarocken finns igen.

Det räcker dock inte med att ställa upp bra demoband och lokala grupper på en gratisscen för att få Himlarocken att sjuda av livskraft och energi.

Utan friska idéer och nytänkande kommer Himlarocken sannolikt att somna in, tyna bort och försvinna i en liten puff av bananoljerök.

GÖRAN PETTERSSON

Mer läsning

Annons