Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Existentiell dramatik i Sveasalen

Annons

Med målsättningen att presentera samtida god amerikansk dramatik var Playhouse Teaters val av David Auburns Bevis, med framgångar både hos publik och kritiker, kanske en självklarhet.

Catherine, spelad av Leksandsbördiga Elisabeth Klason, är en plågad ung kvinna, märkt av sin far Hals nyligen inträffade död. Hal, (Björn Lönner), var en banbrytande matematiker, vars sista år grumlades av en degenererande sinnessjukdom.

Faderns skugga och ett oroväckande skimmer spänns över dramat.

Tillsammans närde far och dotter en passion för matematiken, men de har även läggningen åt mental instabilitet gemensam. Matematikstudenten Robert (Donald Högberg) försöker bringa reda i Hals efterlämnade anteckningar, som till största delen består av osammanhängande joller.

Matematiken, lösningen på ett matematiskt problem, blir för Catherine en väg ut ur skuggorna och det förflutna, ett sätt att en gång för alla punktera den förlamande tragiken och omfamna ett liv i solen.

Den dramatiska temperaturen är fatal. Här är förklaringen till varför pjäsen blivit en hit - den har så fängslande intensitet. Catherine och Hal slåss, med sin respektive mentala hälsa som insats, för ett liv där de dramatiska spänningarna inte sliter dem itu.

Allt eftersom dramat fortlöper, med Roberts rotande i anteckningsböckerna och systern Claires (Margareta Hjern) önskan att lägga lock på situationen, hotas Catherines bräckliga livssituation.

Konflikterna, det tragiska och ödesmättade, smyger sig in som ormen i paradiset trots alla goda intentioner; lösningen på (det matematiska) problemet lyser med sin frånvaro. Alla försök som syftar till att Catherine ska få frid tenderar att eskalera dramat och förvärra situationen.

Detta är existentiellt sprängstoff som resulterar i lysande dramatik. Den goda viljan räcker inte alltid. Malen dras obönhörligt mot eldslågan.

Skådespelarkvartetten girar lätt och ledigt mellan de mer komiska partierna och den ödesmättade dramatiken. Resultatet är ett stycke helgjuten dramatisk konst.

ANDERS LAGERQUIST

Mer läsning

Annons