Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Evighetsmaskinen

Annons

Hon är inget annat än en medicinsk gåta. Hennes karriär startade 1954 och sedan dess har hon hunnit släppa hundratals skivor i alla upptänkliga format. De första inspelningarna kom faktiskt ut på stenkaka.

Sedan dess har hon jobbat på som scenartist och gett ut skivor i rasande takt genom åren.

Vid en genomgång av hennes diskografi hittar jag inte ett enda år under de första 40 åren som hon inte gav ut någon skiva. Makalöst är det enda ord jag kan finna som passar.

Under denna period har hon också hunnit med att sätta tre barn till världen och fostrat dessa.

Detta har i sin tur resulterat i att hon i dag kan räkna in tre barn, tio barnbarn och ett barnbarnsbarn i sin familj.

Hur allt detta är möjligt att hinna med är en gåta och när man ser henne på scenen, i dag 68 år fyllda och fortfarande nästan oförskämt fräsch, så imponeras man.

Gammelmormor och pigg som ett litet barn själv.

Rent sångmässigt är hon i mitt tycke inget att imponeras över och det är inte på det som hon fått sina beundrare genom åren.

Hon är och har alltid varit en sann underhållare och en mycket skicklig scenartist.

Hon har ett mellansnack som talar direkt till den normale besökaren och alltsammans gör att hon blivit så folkkär som hon är och har varit i 52 år.

Under fredagskvällen hann hon med att gå igenom de flesta av sina allra mest populära nummer såsom Klas-Göran, Tuff brud i lyxförpackning, Itsy bitsy, Leva livet, Gröna granna sköna sanna sommar, Jag kan inte leva utan dig, med flera, med flera.

Hon varvade med svenska klassiker av Olle Adolphson och Lars Forsell och det spred sig en vårkänsla i salongen under kvällen.

Det enda som kändes helt fel under förställningen var det lilla stycke av gamla rockklassiker som hon klämde in mot slutet av den en och en halv timme långa showen. Att hennes grej är att sjunga svensktopp och schlager är givet, men dit kan inte räknas hennes popiga versioner av Tutti frutti, Rip it up, Lucille, Blueberry hill och Rock around the clock.

Detta var i mitt tycke ett snedsteg helt i onödan.

Bättre hade varit om hon fortsatt på den inslagna vägen och kört mera svensktopp av gammalt snitt.

PETER JOHANSSON

Mer läsning

Annons