Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett taffligt försök i Zorns efterföljd

Annons

Karolina Lassbo, bloggaren, Falukullan och krönikören bakom varumärket Glamourprinsessan, har låtit sig målas av i bikini.

Upplandskonstnären Markus Andersson har skapat sin version av vår tids Zornkulla.

Andersson tillhör de så kallade Upplandsmystikerna. Hans konst har bland annat kallats nationalsocialistisk, flack och kitschig av konstkritiker.

Då Lassbo själv tog sig an begreppet nationalsocialism på sin blogg, för att försvara varför hon ställt upp som modell för just Andersson, var så klart bloggosfär-drevet raskt i gång.

Glamourprinsessan hade nämligen skrivit att Andersson inte alls är nationalsocialist "i negativ bemärkelse".

Om det var ett försök till PR-trick så känns det som ett rakt igenom osmakligt sådant.

Det är inte direkt med förtjusning jag hör Anderssons tal inför premiärvisningen av sin tavla på Konstnärshuset.

Talet handlar om naturens gång och kvinnans ständiga fåfänga, att kvinnan i alla tider har smyckat sig med tingeltangel för mannen.

Han fortsätter med en fantasi om den unga, sköna kvinna som stod på Stureplan redan för 3000 år sedan, iklädd en sexig djurhudskjol, och speglade sig i en sjö. Att det i dag är baren som gäller då hon vill kokettera för mannen medan han värjer med sitt svärd som han alltid gjort.

Lägg till detta till att en frimurarstämning infinner sig i lokalen, som doftar av mustig kött- och rotfruktsgryta, och ett bokförlag som passar på att fira med att sälja av ett gäng bruna och antifeministiska böcker, medan en glamouruppklädd Karolina Lassbo poserar framför kamerablixtar och talar om bladguldet i ramen.

Ja, mitt vernissageartiga försök till leende fastnar snart i en grimas.

När Andersson trasslat sig ur ordhärvan om tjäderfjädrar och evighet är det dags för tavlan att avtäckas.

En halvtafflig, brungrumlig, fernissad oljemålning med en så kallad nutida Zornkulla med en drink i näven ute i en nordisk skog kräver definitivt sin förklaring.

Lassbo pekar på de fem Stureplanssymbolerna (?)- blondinen, bikinin, drinken, svampen och vakten i form av en tjäder.

Och medan husbandet förbereder sig borta i ett hörn bland köttspadsindränkta tallrikar, säger Andersson att han med verket ville frångå nutidens typiska installationskonst och protestera mot allt vad idékonst heter genom att göra precis tvärtemot; att låta Lassbos idé om en Stureplansskildring befrukta hans egen och därigenom måla en kompromiss.

Okej, här skulle det vara enkelt att bara tycka synd om, eller dra Lassbo i dumträsket, och gå loss i teser om en ung juridikstudent från Dalarna som gått i den Stureplanska exhibitionistfällan och har låtit sig utnyttjas av en konstnär med en helt annan politisk agenda än hon själv anat.

Riktigt så enkelt är det nog inte. Lassbo tjänar ju stålar på sin blogg och är beroende av smart varumärkesbyggande. Hon viftar lätt bort frågan om eventuella dolda nationalsocialistiska agendor genom att likna den vid "en fånig snöboll i bloggosfär-rullning" och menar att Andersson bland annat kallat sitt verk för SM i provokation under arbetets gång.

Lassbo vill hellre prata om sin delaktighet i konstverket. Ja, Lassbo äger även en betydande del av tavlan, som har prislappen 54000 kronor. Så visst erkänner hon att det ligger ett marknadsföringsvärde i att ställa upp som bikinimodell.

Glamourbloggen har omkring 30000 besökare varje vecka och en sådan här vecka lär det ju inte gå sämre.

Men Zorn då? undrar jag när jag går ut i kylan mot Stureplan för att ta tunnelbanan söderut. En hötorgskonstnär har, med kackigt utförda penseldrag, gjort en diffus verklighetsförvrängning av Karolina Lassbos kropp-några Zornlika skugg- och ljusexperiment är det inte tal om.

Vad handlar det här om, egentligen? Andersson ger sitt svar: "Det handlar om kampvilja, revirtänkande, attraktion och fortplantning. Den tidlösa identiteten, evigheten, naturen, människan och hennes kropp. Naturens sensualism tycker jag uppenbarar sig speciellt i unga kvinnor".

"Ironi, humor", mumlade någon på vernissagen.

Jag är skeptisk och långt ifrån road.

ÅSA JOHANSSON

Mer läsning

Annons