Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett svenskt namn

Annons

I laddade, starkt komprimerade texter tog hon läsaren med på en resa både i hemlandet Sverige och till det land där hon är född: Korea. Det är en omtumlande bok, glasklar, osentimental och skriven på ett lika återhållet som vackert språk.

I sin tredje bok, "Främmande i detta land", tar sig Trotzig än en gång an frågor om utanförskap, fördomar och svenskhet, men denna gång håller hon sig inom fiktionens ramar. Romanen

berättas av en namnlös tandläkare i trettioårsåldern.

Han är svensk och har ett svenskt namn - men hans mor kommer från Peru, och med sitt svarta hår och annorlunda utseende tas han ofta för invandrare.

Och behandlas inte sällan därefter. Men han är själv ingen helt igenom sympatisk människa, han dras med en hel del egna fördomar och har lätt att döma människor. Det komplicerar romanen och gör den mindre polemisk och programmatisk än vad den annars skulle ha kunnat bli.

Trotzig förlägger listigt en stor del av handlingen till ett hyreshus som omvandlats till bostadsrättsförening - huset blir ett sorts miniatyrsamhälle som speglar det stora samhälle i vilket det ingår. Ett möte i föreningen belyser t ex vad som händer i Sverige idag, med rasism, misstänksamhet och motsättningar. Och här och var avbryts berättandet av autentiska och okommenterade dokument,

som utdrag ur Sverigedemokraternas partiprogram eller förteckningar över anmälningar som kommit in till DO, ombudsmannen mot etnisk diskriminering.

Men "Främmande i detta land" är trots allt något mer än ett debattinlägg eller en lägesbeskrivning. Astrid Trotzig är först och främst prosaist, och skriva kan hon sannerligen. Språket vibrerar av en sorts återhållen sorg, en tyst förtvivlan. De ytterst korta texterna - ibland bara några få rader på en sida - lyfter fram orden, stryker under dem. Det är svårt att skriva så här till synes enkelt och rakt, och under ytan anas en omsorg om vartenda ord, varenda radbrytning. Och även om jag kanske inte kommer att minnas allt som händer i romanen framöver kommer den känsla den förmedlar att dröja sig kvar länge.

EVA JOHANSSON

Mer läsning

Annons