Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett nytt Albanien som fastnat i historien

Annons

Det kommunistiska järnbandet har bänts loss från Albanien. Kvinnorna har börjat färga håret och raka armhålorna. En vän kan säga till en annan:

- Kom så går vi på kafé.

I denna nya tid befinner sig konstnären Mark, i Ismaïl Kadarés roman Aprils frusna blommor. Han och andra kan efter diktaturens fall strunta i den allmänna opinionen och byta åsikter som de vill, men, konstaterar Kadaré: "till deras stora förvåning innebar detta ingen väsentlig skillnad".

Hur personliga relationer och den överskuggande frågan om Döden och Gudarnas frånvaro istället är det som bestämmer människors liv, skriver denne Albaniens främste litteräre företrädare i en bok upplyst av nuet och skuggad av myter.

Genom att sammanfläta tider och ideologier och låta sina gestalter spela med i ett övergripande drama om människan och hennes villkor fogar Ismaïl Kadaré in sig i traditionen av stora europeiska författare.

Förrädiskt vardagligt börjar han sin stort upplagda berättelse med en gatuscen, där en orm väckts för tidigt ur vinterdvalan. Genom romanen går sedan myter och anekdoter knutna till ormar. Central är den om jungfrun som fick sona klanens brott genom att dömas till äktenskap med en orm.

Samma skuld-hämnd-försoningstema som i myten om flickan och ormen spelas upp på flera plan.

Blodshämnden, en gång självklar i Albanien, väcks till liv, mystisk och skrämmande och ångande av krav och ruelse. Målaren Mark dras in i den via sin modell och väninna, vars bror gör sig till dödens redskap i protest mot den själlösa bingokultur som uppslukat hans generation.

Kadaré integrerar de antika myterna i sin roman.

Kung Oidipus är närvarande, viktig är också Tantalos, en annan mytologisk kung som påstods ha tillrett sin son till gudaspis och efter det ha dömts till att evigt hungra och törsta. Kadaré antyder bara detta brott och lägger tonvikten vid det sedan länge glömda faktum att Tantalos var den som bröt Dödens udd genom att förneka hennes existens och därmed satte hela gudavärlden i gungning.

För att kunna genomföra sin storslagna sammanflätning av tidsplan och tänkesätt använder Kadaré sig av kapitel och motkapitel. Han för in dröm och dubbelexponeringar, som när Mark i en framtida tillvaro tänks bli den poliskommissarie hans far alltid velat se honom som.

Mot de stora frågorna sätter författaren det politiska systemets småskurenhet, kontrollbehov och lögner.

I denna förvirrade värld befinner sig Mark och hans väninna. Mark anar hela varats mysterium inneslutet i väninnans kön på samma sätt som han tror de albanska arkivens hemligheter är gömda i en bergsgrotta, jämförbar med det mörker Oidipus en gång gick vilse i.

INGER DAHLMAN

Mer läsning

Annons