Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett monster växer fram när Mimikry gör ny platta

/
  • När vi hälsade på i studion så var det mesta inspelat och klart. Bara lite körer, gitarrsolon och diverse finputsning återstod. Sammanlagt tolv dagar och lika många låtar blev det i slutändan. Här tar Jonas Stentäpp och Anders Brandström i ordentligt.
  • Roberth Ekholm äger studion Fat guitar i Sågmyra och är helt fullbokad till mitten av mars. Efter Mimikry så stod The Refreshments på tur. Anders Brandström och Jonas Stentäpp
  • Mia Mästerbo var missnöjd med sin körinsats, men fick lov att sjunga om en annan dag.

Tårar har flödat och slutspelsskägget har växt. Nu är Mimikrys kommande skiva Monster inspelad och färdig för mixning. Vi hälsade på i studion i slutfasen av arbetet.

Annons

Här kan du höra och se bandet i skivstudion

Mimikrys ena gitarrist Anders Brandström står i studiorummet och gastar textraden "alltid samma sak" i mikrofonen. Trummisen Jonas Stentäpp sitter vid datorn och trycker på knappar.

– Nu blev det rätt säger han.

Mimikry är i studion för att spela in sin kommande skiva Monster och när vi hälsar på är det nästan bara körerna och lite småfix kvar.

– Just nu håller vi på med vår glada låt. Vi har en till som går lite åt trallpunkhållet, men den vill jag ha bort, säger Jonas Stentäpp och låter förstå att han förväntar sig mothugg på den punkten.

Han vänder sig till basisten Mia Mästerbo, som sitter nedsjunken i en nedsutten soffa för att få en synpunkt på körerna som nyss spelats in.

– Tycker du fortfarande att det låter illa?

– Nej, min stämma sitter inte riktigt, men det får jag göra om en annan dag, säger hon.

Bandet tycker att inspelningen har varit väldigt rolig och att den avslappnade atmosfären i studion definitivt gjort sitt till.

– Robban är lite som vi, det behöver inte vara så städat. Och han har samma dåliga, töntiga och banala humor, säger Jonas.

Skillnaden är stor jämfört med när de spelade in sin senaste ep i Karlstad förra året.

– Det var lite för fint där. En nybyggd studio med en perfekt soffa.

Något som däremot ska vara perfekt även i Fat Guitar studio, Sågmyra, är stämningen av instrumenten. Detta är något som tagit timmar i anspråk.

– Det var både skönt och lite drygt. Vi vet att gitarrerna definitivt är stämda, men ibland kände man "det spelar ingen roll", suckar Jonas.

Studiomannen själv, Roberth Ekholm, släntrar in efter en stund. Han har varit på lunch och undrar varför ingen har satt på kaffe. Alla tittar på Anders Brandström, nyast i bandet och därmed inofficiellt utsedd till tjänstehjon. Jag vet inte om det är rebellen i honom som sätter sig på tvären, men något kaffe blir det i alla fall inte. Roberth Ekholm förklarar i stället sin fixering vid stämda gitarrer.

– Det är bögigt, ja, men å andra sidan har det kommit fram saker som varit nyttigt för båda gitarristerna. Saker man inte hör i replokalen när man spelar i 150 decibel.

Det är Mimikrys sjunde fullängdare, inkluderat en samling och en coverplatta, och erfarenheten märks. Roberth har bara gott att säga om bandet och han har inte intagit rollen som aktiv producent utan mer som ett redskap för bandet att använda för att nå sitt mål.

– Det märks att de har spelat ihop i femton år. Det är helt magiskt, det finns en sorts trådlös kommunikation. Deras förhållanden till varandra gör att de både drar och sliter och kopplar ihop.

Samtidigt är Roberth känd för sin ibland brutala ärlighet. Är något dåligt så säger han det, men man kan också lita på att han menar vad han säger även vid beröm.

– Man vill ha någon som säger att det är bra, någon man litar på, säger Jonas.

Hur kommer skivan då att låta? Som Mimikry brukar låta, men lite mörkare och mer allvarstyngd enligt bandet. En av låtarna är den lugnaste de har spelat in hittills under sin karriär och den slog an Roberth Ekholms mest sentimentala sida.

– Jag satt och grinade i soffan. Man måste ta det väldigt coolt vad man gör med den, den är så skör, säger han.

Mer läsning

Annons