Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett lysande undantag

Annons

Kommunala musikskolan. Musiklinjen på gymnasiet. Musikhögskolan i Stockholm. En rak, svensk utbildningsgång, inte ovanlig inom det konstmusikaliska området. Men inom jazzen?

Faktum är att Rigmor Gustafsson fortsatte längre än så inom den akademiska världen. Hon kunde mycket och kunde lära ut. 24 år gammal hade hon jobb som jazzpedagog på Ingesund.

-Det kändes litet tidigt att börja löneslava, ha ha. Jag ville ut i världen och sjunga. Jag ordnade så att jag fick ett studentvisum i New York i ett år.

Gustafsson, som kommer från den pyttelilla Värmskogs socken fyra mil från Karlstad, och som med glädje kallar sig lantis, föll pladask för New York.

-Det är mer likt Värmskog än Stockholm. Det är så stort att det är tillåtet att vara sig själv. Människor är varma och fria. Det är inte trendkänsligt. Och alla klubbar... Jag klev in på jammen och sjöng. På mina två första skivor var det min NY-kvintett som backade upp mig.

Jazzmusiker har ofta anledning att fundera på om de är traditionalister eller förnyare. Men den frågan har sjunkit undan för Gustafsson.

-Det där är viktigare när man är yngre, under en identitetssökande fas. Min smak har förändrats. Jag gillar verkligen de där standardlåtarna, men vill inte göra dem på de sätt som Ella Fitzgerald eller Sarah Vaughan. Samtidigt kan jag gilla verkligt fri jazz, bara den är bra uttryckt.

-Om inte behovet av att uttrycka sig motsvaras av en förmåga blir jag uttråkad. Där kommer utbildning in i bilden. Man får medel att använda, man lär sig tekniker.

Gustafsson sjunger lika mycket utomlands som i Sverige numera. Inom kort gör hon 15 konserter i Tyskland under en treveckorsperiod. Hon har numera erfarenheten som gör att hon tror att också den 15:e av dessa konserter blir bra-"det är ju jazz, så alla konserter blir olika".

Under konserterna i Falun och Orsa gör hon ordlösa vokalisinslag Magnus Lindgrens musik, skriven för jazzorkester och symfoniorkester, i de här fallen Dalasinfoniettan. Senare gör hon ett soloblock med låtar som MakinÕ whoopie och Black coffee.

-Det är underbart med en symfoniorkester i ryggen. Varmt, akustiskt och behagligt. Det låter vackert helt enkelt, säger hon.

Fotnot. Konserten i Dalasalen i Falun är utsåld. Hade inte bandet redan tackat ja till en spelning i Hofors skulle en extrakonsert satts in under lördagen.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons