Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett lyckat experiment

Annons

- Jag vet inte, men folk får gärna försöka. Jag tycker inte att Livet är underbart var särskilt rolig. Och inte heller särskilt allvarlig. Så vad finns kvar? säger han och skrattar.

Delvis är Allt är upplyst ett romanexperiment. Berättarstrukturen är fyndigt komplicerad, låt vara att boken inte är svårläst. Själv betraktar dock Foer inte boken som ett genuint experiment.

- Visst är den mer experimentell är flertalet romaner som får stor uppmärksamhet. Men för mig handlar inte om att testa gränser för gränsernasegen skull. Om man har en historia som är värd att berättas, bör man fundera på hur den får sitt starkaste uttryck.

Han berättar att Allt är upplyst var mer än tusen sidor lång från början, trehundra blev kvar. Vad strök du? frågar jag.

- Tre skämt för varje skämt som är i boken. Det handlar om att välja bort allt som inte är tjänar historien. Bland de tusen sidorna fanns saker som jag trodde skulle få folk att skratta eller tycka att jag är smart. Men det är inte skäl nog. Därför strök jag så mycket.

- Dessvärre lämnar många författare kvar sådant i sina böcker. Det tycks föredra att verka smarta framför att skriva en bra bok.

Allt är upplyst vimlar för övrigt av litterära allusioner, men de är lekfulla, till intet förpliktigande. Foer betonar att det är oväsentligt om läsaren känner igen inspiratörerna eller ej.

- Jag ogillar litterära spel. Men att alludera på andra författares verk gör skrivande levande för mig själv.

Foer är kritisk till allför smarta författare, men är samtidigt beklämd över den samtida litteraturens allmäntillstånd. Konservatismen är förhärskande.

- Flertalet böcker som idag anses vara nya, stora och viktiga, kunde vara skrivna för hundra, rentav tvåhundra år sedan!

Han förnekar inte att sådana böcker kan vara fina läsupplevelser, men han tror inte att de kommer att överleva.

- I dag befinner sig litteraturen långt efter musiken, och än längre efter konsten, när det gäller att svara på vad det innebär att leva i dag.

- I musiken är allt collage, man lånar från olika traditioner, som hos Eminen. Vad han gör inom musiken är mer sofistikerat än i flertalet böcker.

- Och konsten är ännu mer flexibel. Jag går ofta på galleri i New York. Visst är mycket ny konst usel, och har mest karaktären av att vara "väldigt ny konst". Men den är fortfarande kul att se.

Så propagerar han för mer experimentell prosa? Ja och nej. Han är övertygad om det finns mycket kvar att upptäcka. Som lyckade romanexperiment nämner han Helen Dewitts Den siste samurajen (på svenska förra året) och David Grossmans Se kärlek. Och sedan två arbetar han själv på ett utmanande projekt.

- Min nya roman utspelar sig på ett museum i New York och är betydligt mer experimentell än Allt är upplyst. Nu försöker jag medvetet finna nya, litterära vägar.

Det låter kanske extremt självmedvetet. Men Jonathan Safran Foer verkar inte lida av storhetsvansinne. Hans mål är lika enkelt som klart: att tillfredställa alla konstnärliga ambitioner i bokform. Förutom att han spelar två instrument, målar han också. - Men jag tänker inte måla i boken, skojar han.

Kanske tar han sig vatten över huvudet, kanske inte. Och om det inte skulle fungera, har han en reträttplan.

- Den dag då allt annat misslyckats, jag är utfattig och ingen gillar vad jag gör, då skriver jag en serie uppföljare till Allt är upplyst. Om hur

Alex kommer till Amerika. Och så kan alltid jag slänga in en dinosaurie eller två...

ÖRJAN ABRAHAMSSON

Mer läsning

Annons