Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett eget universum

Annons

Född 1899 i en av Tsarrysslands rikaste familjer; tvingad i landsflykt efter revolutionen 1917; femton år som fattig flykting i Europa; nytt liv i USA; på 1950-talet i frivillig exil i Schweiz fram till sin död 1977. Han bodde för övrigt på hotell de sista tjugo åren - "Lolita" betalade räkningen.

Vladimir Nabokov är därtill inte bara en utan två. Han skrev på både ryska och engelska. Och båda författarskapen förändrade båda språkens litteratur - och världslitteraturen.

På vilket sätt? Ett svindlande rikt och framför allt gäckande författarskap som Nabokovs låter sig knappast beskrivas, än mindre sammanfattas.

Möjligen kan man påstå att hans bidrag till litteraturen består just i att ständigt glida undan varje form av bestämning. Få skriver mer briljant än Nabokov. Han är alltid ironisk, så ironisk att man som läsare aldrig känner sig säker. En sak kan jag dock intyga: "Lolita" är ingen roman om pedofili.

Till svenska har få böcker översatts efter hans död. Men kanske är 2000-talet Nabokovs millennium. Förra året gav Norstedts ut debutromanen "Masjenka", året dessförinnan nyöversattes det komiska mästerverket "Pnin".

Båda översattes av Aris Fioretos som också står för en av översättningar när nu Bonniers ger ut en spännande trippel Nabokovromaner (senaste BLM, nr 5, innehåller dessutom tre texter om och av Nabokov).

"Inbjudan till halshuggning" är hans sista roman på ryska, "Sebastian Knights verkliga liv" hans första på engelska. Båda är skrivna på 1930-talet men den endast förra är tidtypiskt dystopisk, låt vara att Nabokovs stil som alltid är elegant, ironisk och spefull.

"Inbjudan till en halshuggning" är en klaustrofobisk samhällsskildring om en man som döms till döden för sin ogenomskinlighet - eventuellt fritänkande medborgare är varje totalitär stats största hot. Det är ingen typisk Nabokovroman och inte en av hans bättre. Det är inte heller den mer uppsluppna "Sebastian Knights verkliga liv", men intressant nog anknyter den till den tredje romanen som nu utkommer på svenska, mästerverket "Blek låga".

"Sebastian Knights verkliga liv" är ett slags parodiskt författarbiografi, som lika mycket handlar om biografen som om föremålet för dennes beundran. I "Blek låga", från 1962, går Nabokov steget längre.

Boken handlar om den rimmade dikten "Blek låga" på 999 rader av poeten John Shade. Trettio av bokens trehundra sidor innehåller dikten - resten består av grannen och "vännen" Charles Kinbotes förord och kommentarer.

Till en början framstår Kinbote som uppriktigheten själv. Hans beundran för Shades poetiska snille tycks vara total. Hans roll är blott att framhäva geniet, att vara den bleka låga som återspeglar solens gudomliga eld (titeln och metaforen är lånad från Shakespeare).

Gradvis förskjuts emellertid perspektivet. Snart handlar kommentarerna allt mindre om dikten "Blek låga" och John Shade, och allt mer om Charles Kinbote och det baltiska riket Zembla som han kommer ifrån. Så består kommentaren till diktraden "Idrott var aldrig min specialitet" av tjugo sidor om den zembliska revolutionen och konung Karl II!

Inte nog med det. Kommentarerna tycks driva tesen att dikten egentligen handlar om Charles Kinbote. Som läsare börjar man rentav misstänka att Kinbote uppfunnit John Shade. Eller är det tvärtom Shade som hittat på Kinbote?

"Blek låga" är en satirisk, parodisk, fantastisk, smått galen, hyperintelligent och inte minst självironisk bok. Boken öppnar hela tiden falluckor för läsaren. Man vet inte vad - eller vem!- man ska tro på. Här och var svischar en Lolita och en Pnin förbi, liksom en rad andra referenser till Nabokovs författarskap.

"Blek låga" är en genuint postmodernistisk roman. Den är sitt eget universum. Den är narcissistisk, självupptagen och saknar form av verklighetsanknytning. Och just det är Nabokovs poäng, åtminstone som jag läser honom: den så kallade verkligheten är en chimär - eller i bästa fall god litteratur.

Vladimir Nabokov är ingen skämtare som enbart vill roa läsaren med subtila nöjen (vilket han dock också gör). Få författare tar litteraturen på blodigare allvar, tilltror den större förmåga att gestalta någonting väsentligt. Vad? Ja, det är vad Nabokov uppmanar oss att fundera över medan han drar undan mattan under våra fötter.

Med fyrtio års försening utkommer "Blek låga" på svenska. Det är en kulturgärning men framför allt underbart kul. Caj Lundgrens översättning är god. Att han rimmar sig igenom dikten "Blek låga" skapar givetvis problem men i gengäld är tolkningen rolig och uppfinningsrik.

Vladimir Nabokov hade helt säkert inte uppskattat tilltagen. Så ogillade han - som själv översatte sina böcker från ryska till engelska och tvärtom - alla översättningar utom sina egna.


Faktaruta:fakta | Vladimir Nabokov
Rysk-amerikansk författare, 1899-1977
Romanförfattare, essäist, översättare. Debuterade 1926 med romanen "Masjenka" på ryska, blev världsberömd genom romanen "Lolita" (1955) på engelska. Översatte Pusjkins versroman "Jevgenij Onegin" till engelska.
Upplevde både bolsjevismen och nazismen på nära håll, betraktade båda som en "tråkig och vidrig fars."
Älskade schack och fjärilar. Avskydde Freud och Dostojevskij.
Lästips: Nabokovs självbiografi "Tala, Minne"
böcker |
BLEk låga
Vladimir Nabokov
övers. Caj Lundgren
Inbjudan till halshuggning
övers. Estrid Tenggren
Sebastian Knights verkliga liv
övers. Aris Fioretos
Bonniers

ÖRJAN ABRAHAMSSON

Mer läsning

Annons