Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Envar sin egen reporter

Annons

Makalöst. Men värt en tanke. För om folk är villiga att betala okända människors shoppingräkningar kanske de också är beredda att göra vettiga saker. Som att till exempel skicka en oberoende reporter till Irak.

Christopher Allbritton sitter just nu i New Yorks East Village och håller tummarna för just detta. Medan reportrarna från de stora mediebolagen forslas längs säkra rutter under beskydd av amerikanska soldater, planerar Allbritton, tidigare reporter på New York Daily News, att lifta och muta sig fram till norra Irak för att där bevaka humanitära frågor snarare än krigsstrategiska.

Allbritton är utrustad med mobiltelefon och bärbar dator. Han tänker publicera texterna på sin web-log, Back to Iraq 2.0.

Om hans läsare skickar iväg honom (det ser lovande ut, hittills har fått in drygt 45 000 kronor) kommer Allbritton att bli den förste oberoende krigskorrespondenten på Internet.

Den förste oberoende Internetjournalisten är han dock inte. Sedan vågen med web-logs startade för något år sedan har nätet fyllts av amatörjournalistik.

Web-logs eller blogs är sajter med ett slags snabba dagboksanteckningar som alla kan klara av att skapa.

Detta dagboksskrivande fick sitt stora genombrott den 11 september, då hundratusentals amerikaner började bearbeta sina upplevelser.

Utan att de själva hade en aning om det, levererade de just den sortens texter som de stora tidningarna letade efter: personliga skildringar, fulla av liv och närvaro.

Samtidigt som web-logs-skrivandet sköt i höjden (i dag är långt över en miljon människor aktiva) skapades en ny sorts amatörjournalistik som i ett slag plötsligt fanns överallt. För när en miljon människor dagligen skildrar sin verklighet är det dags för elitjournalisterna att se upp. Inte ens den samlade mediekåren i världen kan nämligen uppbringa en miljon reportrar.

För ett tag sedan köpte dessutom sökmotorn Google det ledande web-logsföretaget Pyra, vilket med stor sannolikhet betyder att amatörernas texter kommer att dyka upp som träffar när man letar efter information på Google.com. För första gången likställda med elitjournalisternas.

Göteborgskravallerna visade tydligt vilken betydelse amatörjournalistiken kan ha. De vanliga mediernas reportrar gav till en början endast ett polisperspektiv på händelserna, men bara efter några dagar ändrades allt - tack vare demonstranternas egna filmer och berättelser som fanns utlagda på nätet.

Men tillbaka till Irak för ett ögonblick. För vad är det för perspektiv som förmedlas från denna konflikt, som ju trots allt har hela världens ögon på sig?

Ja, det är inte så allsidigt som man skulle kunna förmoda. Eller ha rätt att kräva. Två månader efter Gulfkriget skickade 15 amerikanska chefredaktörer en skarp protest till dåvarande försvarsministern Dick Cheney.

Chefredaktörerna, som företrädde några av de största nyhetsorganisationerna i USA, slog fast att Pentagon hade haft i det närmaste total kontroll över krigsrapporteringen, vilket omöjliggjort varje form av kritisk granskning.

När nu USA på nytt riktar vapen mot Irak råder ännu hårdare restriktioner. Så om medierna upplevde att Pentagon hade "total kontroll" över Gulfkriget - hur blir då rapporteringen från denna konflikt, där informationsflödet strypts ännu mer?

Det hade varit fullt förståeligt om ledande medier riktat starka protester mot varje försök att krympa de redan små bevakningsmöjligheterna. Men situationen har faktiskt varit den omvända.

Ända sedan den 11 september har de amerikanska medieföretagen helhjärtat ställt upp på en rad eftergifter (till exempel gick ABC, CBS, NBC, Fox och CNN genast med på att stämma av med regeringen innan de visade bandupptagningar från Usama bin Ladin).

Man är med på noterna, helt enkelt. Och det är från dessa källor som svensk media hämtar sitt stoff.

I ett öppet brev till de amerikanska medierna gick en rad journalister, forskare och politiker (bland annat Studs Terkel och Ralph Nader) nyligen till angrepp mot vad de anser vara en bristande rapportering.

Undertecknarna hävdar att medierna nu gör om samma misstag som under Gulfkriget: de väljer att betona militära strategier snarare än att göra politiska analyser och de varken klagar på eller rapporterar om regeringens kontroll över informationen.

Intressant nog har Internettrafiken till oberoende och radikala nyhetssajter ökat markant den senaste tiden. Folk söker sig till nätet för att få en annan version av verkligheten än den som serveras i de breda massmedierna.

Reportern Christopher Allbrittons enmansexpedition är ur det perspektivet talande för tiden. Den pekar på milsvida skillnader från Gulfkriget - då fanns ju inte ens en debatt om mediernas trovärdighet, den kom först då kriget var avslutat och forskare sakta började ifrågasätta CNN:s vinklingar.

Nu, år 2003, tar människor i stället själva tag i saken för att förändra mediernas bild av verkligheten. En tröst så god som någon, i tider som dessa.

ANDERS MILDNER

Mer läsning

Annons