Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En tuktad Linn Ullmann

Annons

Linn Ullmann inleder sin korta roman Nåd med en scen hos läkaren där Johan får beskedet att han inte har långt kvar. Därefter får vi följa honom på hans väg mot det oundvikliga slutet.

Den som läst Ullmanns debut, Innan du somnar och uppföljaren När jag är hos dig (som kom förra året på svenska) väntar sig kanske samma drastiska och lekfulla dramatik med mörka undertoner som de två böckerna uppvisar. Men med Nåd tycks hon ha velat pröva något nytt.

Absurdismen från de två tidigare romanerna är som bortblåst, det här är en avskalad och tuktad Linn Ullmann som dessutom demonstrerar en oväntad tilltro till kärleken och äktenskapet. Romanen håller sig också strikt till en röst och ett perspektiv - Johan Slettens. En inte helt igenom angenäm bekantskap, det måste medges, men ändå en man som man fattar allt större sympati för ju längre berättelsen fortskrider.

På många sätt känns romanen mer som ett debattinlägg - om än ett känsligt och vackert sådant. Och det som debatteras och nagelfars är frågan om dödshjälp. Johan Slettens liv har "aldrig varit någon uppvisning i värdighet" - men in i döden vill han åtminstone gå med värdighet.

Han ber hustrun, som är läkare, om hjälp. Till en början stretar hon emot, men går så småningom med på hans begäran. När han får det alltför svårt ska hon hjälpa honom över till andra sidan.

Ullmann gör det inte lätt för vare sig själv, sina romanfigurer eller för oss läsare, och i detta ligger romanens styrka. Ty vari ligger livets värde? Och vem kan säga vad som är outhärdligt?

Under Johans sista dagar plågas han av en fruktansvärd värk och ett ihållande illamående. Och ändå: "Det ljusnar på morgonen och mörknar på kvällen och under dagens lopp vänder han sig och ser upp på himlen /---/ Att vända sig är en båge. En vacker, fullkomlig båge." Så reducerat kan ett liv bli. Men är det inte ändå ett liv?

EVA JOHANSSON

Mer läsning

Annons