Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En stad med rum för fria drömmar

Annons

För två år sedan fick Lars Bjurström tag i ett exemplar av Naomi Kleins pamflettskrift No Logo. Därefter blev sig inget riktigt likt i Örebro.

Lars Bjurström sitter i fullmäktige för socialdemokraterna och Kleins påhopp på de internationella företagen öppnade hans ögon.

- Jag reagerade framförallt när jag läste hennes beskrivningar av hur de stora företagen påverkar skolor och universitet, säger Lars Bjurström.

- När sponsorer får inflytande över till exempel skolors matsedlar, har man gått många steg för långt. Vi är inte på väg dit i Örebro, men jag kände att det var viktigt att se till så att vi inte satt med tioårsavtal som vi inte kunde påverka. Vi skulle inte vakna för sent.

Alltså författade Lars Bjurström en motion i ämnet för att säkerställa att reklamen och sponsorerna inte skulle ta sig in i skolor och andra kommunala ungdomsmiljöer.

Han skrev: "Reklamen invaderar varje ledigt utrymme i samhället, ockuperar människors tankar och drömmar och formar deras livsstilar. Allt är till salu och medborgaren förvandlas till konsument."

När motionen antagits tog reklamtidningen Resumé upp innehållet och häcklade Bjurström. Därefter blev han nedringd av människor från hela Sverige.

Men vad hände sedan? Jo, något fullständigt unikt. Örebro började plocka bort reklam från stadsrummet.

Det första konkreta resultatet syns i januari nästa år. Då försvinner all reklam från stadens bussar. Bortfallet blir ungefär 400 000 kronor.

- Det går att leva utan de pengarna, säger Lars Bjurström, med en retorik som politiker i dessa tider inte brukar använda.

- Jag tycker att vi ska förhålla oss mer kritiska till att reklamen breder ut sig och blir en del av stadsrummet. Reklamen sprider också märkliga ideal - inte minst vad gäller kroppen, hur man bör se ut.

- Men man ska ha klart för sig att det här är en stor skuta att vända. Arbetet kommer att ta många år.

Intressant i sammanhanget är att Lars Bjurström inte är ensam om sin analys. Bland dem som börjar dra öronen åt sig finns flera företrädare för reklambranschen. När människor börjar tröttna på reklamen är det nämligen reklamarnas jobb som hotas. Och om det är något som reklambranschen kan, så är det att läsa av samtiden.

Hans Sydow är ordförande i Sveriges reklamförbund och börjar bli nervös över utvecklingen. Han menar att branschen måste bli bättre på självsanering, eftersom risken finns att den slutar att respektera människor i stadsrummen.

- Det offentliga rummet är fortfarande bra i Sverige, men om vi tillåter en situation med fler affischer och fler reklampelare än i dag, skulle folk antagligen uppleva att de blir påhoppade.

- Det handlar hela tiden om att försöka se var den här svårdefinierade gränsen går och känna att man ligger på rätt sida om den. För det finns en smakgräns som man kan överträda.

Även Tomas Larsson, vd för JC Decaux, ser problemet.

- Många svenska städer har ganska mycket reklam. Det finns en mättnad som många ser.

Men om mängden reklam diskuteras inom branschen, hur kommer det sig att Örebro är så ensam om att föra debatten på kommunal nivå?

Kanske beror det på att frågan bäst diskuteras i demokratitermer. Och det är inte en diskussion som normalt förs inom de tekniska förvaltningarna eller i gatunämnden.

- Men detta är en demokratifråga, säger Lars Bjurström.

- Vem är det som ska bestämma hur det ska se ut i staden? Det som jag tycker är slående med bussreklamen var att det trots allt inte handlade om några jättesummor. Jag tror att kommunerna klarar att minska mängden reklam. Som vinst skulle medborgarna få trevligare upplevelser av städerna.

Nästa artikel: Graffiti och reklam - lika som bär.

ANDERS MILDNER

Mer läsning

Annons