Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En röst rakt in i samtiden

/
  • Strindberg var även fotograf. Här ett självporträtt i regnkläder, daterat 1900 och taget med självutlösare.
Foto: August Strindberg
  • 1886 var August Strindberg 37 och galet produktiv. Tillsammans med familjen, här med döttrarna Greta och Karin, bodde han i schweiziska Gersau.Foto: August Strindberg
  • Strindberg i aprilvädret på Drottninggatan 192. Drygt en månad senare dog han i magcancer.Foto: Scanpix
  • 1886 bor Strindberg tillsammans med familjen i Schweiz vars natur han älskar. Under årets skriver han bland annat novellsamlingen

Ingen svensk författare skrev lika mycket och lika spretigt som August Strindberg.
Ännu hundra år efter hans död talar han rakt in i samtiden samtidigt som hans verk och person oupphörligen inspirerar till ny konst.

Annons

"Res dig du unga lejoninna", skriver Strindberg till Siri von Essen. Han vill få henne att återupptäcka sin eld, den som "så många förbannade dårar försökt kväva". Den vilar där under glöden. Strindberg vet.

Hennes rädsla för att inte vara tillräckligt begåvad för teaterscenen viftar han bort. Inte heller han har det skarpaste intellektet. "Men elden; min eld är den största i Sverige och jag skall om ni vill sätta eld på hela detta usla nästet".

I detta sitt kanske mest citerade brev lovar Strindberg att skriva Siri von Essens roller och starta hennes teater. Dessutom ska han sätta hela samhället i brand, vilket han också gör - flera gånger om - men knappast för hennes skull.

Skrivandet var Strindbergs livsluft, han skrev snabbt, ofta spretigt, inte sällan i affekt, vilket resulterade i ett närmast oöverblickbart livsverk.

När Strindbergsprojektets nationalupplaga går i mål i oktober, hundra år efter författarens död, är det efter 32 års intensivt arbete. Strindbergs verk samlas i 72 textkritiska volymer, en vetenskaplig utgåva som är den största satsningen någonsin på ett enskilt svenskt författarskap. Då har ändå de drygt 10 000 breven utelämnats eftersom de redan finns utgivna i 22 band.

"Hans talang att få oss att tro det han vill att vi skall tro är utomordentligt stor", skrev Olof Lagercrantz. Till och med i sina brev tenderade Strindberg att göra sig själv till en litterär person. Lagercrantz såg dem som ett slags litterärt gymnastiserande, som explosiva förövningar inför de verk han sedan skriver.

Vilka är då de givna paradisöarna i detta Strindbergshav, där longörer hela tiden bryts mot fantastiska partier vare sig det rör sig om brev, naturvetenskap, dramatik, romaner eller trädgårdsskötsel? De tre mest spelade pjäserna räknas som hans mest fulländade textskapelser: Fröken Julie, Fadren och Ett drömspel.

Om man i stället frågar sig vilket av hans verk som är mest aktuellt i dag blir svaren annorlunda. "En dåres försvarstal" menar David Gedin, litteraturvetare och styrelsemedlem i Strindbergssällskapet. Långt före Carina Rydberg, Maja Lundgren och Karl Ove Knausgård lyfte Strindberg debatten om autofiktion. Hans skildring av Axels utveckling från passionerad kärlek till glödande kvinnohat i äktenskapet med Maria följer Strindbergs eget med Siri von Essen, även om romanen vid närmare granskning visar sig vara just en roman, underställd en litterär logik som inte alltid överensstämmer med verkligheten.

– Om man läser deras brevväxling är det samma skeenden men inte samma känslomässiga tillstånd, säger Lena Einhorn om En dåres försvarstal, hennes absoluta favorit bland Strindbergs texter.

– Hans självbiografiska verk känns som skrivna direkt ur magen, det är som om han inte ens läst igenom texten själv. För mig är det en mycket större läsupplevelse än hans dramer.

Lena Einhorn blev så tagen att hon skrev en egen roman, "Siri", som ger den andra sidan av äktenskapet.

– Strindberg är en kvinnohatare i grunden, men samtidigt har han levandegjort sina hustrur på ett makalöst sätt, man dras till dem för att man blir så nyfiken. Han skriver otroligt modernt.

Serietecknaren Anneli Furmark håller med. I sitt album "Strindberg och jag" låter hon en samtida litteraturstudent gå i polemik med Strindberg som hon träffar under en promenad.

En dåres försvarstal innehåller så mycket hemskt, men de kärleksfulla partierna är väldigt stora. Även om man är förbannad på hans åsikter och beteenden är det han skriver så starkt.

Författaren Eva F Dahlgren bar under en period en helt annan roman närmast hjärtat: "Inferno". Som utbränd hittade hon styrka i Strindbergs bitvis magiska skildring av sin stora livskris och åren som esoterisk "poetkemist" under 1890-talet i Paris.

– Han beskrev så många symptom som gjorde att jag kände igen mig. Jag var inte ensam. Och eftersom han skrev så mycket efter sin kris fick det mig att tänka att det går att komma tillbaka.

Regissören Mattias Andersson ser samtiden i Ett drömspel. "Min största smärtas barn" kallade Strindberg pjäsen om en gudadotters helvetesvandring på jorden, där olika typer av mänskligt lidande ställs sida vid sida.

– Vi som lever här och har det så bra materiellt, vi klagar ju ändå hela tiden, är det människans natur eller går det att tänka bort? Det är en evig diskussion som man måste förhålla sig till hela tiden, säger Mattias Andersson.

Ingen svensk författare kommer ifrån Strindberg, enligt Jan Arnald, som efter att ha pendlat mellan "heroisering och vomering", återvänt till "Röda rummet".

Det har även Henning Mankell gjort.

I en 142 år gammal debutroman inspireras Mankell gång på gång av vitaliteten i ett nyfött, modernt språk, formulerat av en författare som skrev direkt från gatan.

– Jag tycker Strindberg ropar till mig från andra sidan graven, "läs Röda rummet och se - det är möjligt".

Erika Josefsson, TT Spektra

Mer läsning

Annons