Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En röst från gruvan

Annons

installation |

Henrika Florén, konst/fotografi

Marcus Moszny, syntheziser

Publik: Cirka 50

Falu gruva, 1/2

Gruvrået, bergfrun, svarade för upptakten. En brinnande blick över axeln mot publiken framträdde i en teckning som gav intryck av en blyertsteckning i negativ. I bildspelet förekom också signalord på flera språk, på notlinjer; ord som "guld", "rikedom", "slit", "sten", "svavel". Det kändes övertydligt.

Ett starkare och mer öppet uttryck fanns i de målningar som inte bara för att de projicerades ledde tankarna till de siffror, kors, linjer och cirklar som förr började och avslutade filmerna på biograferna. Här var de dovt kraftfulla, i jordfärger. Tredimensionella, påtagligt hotfulla, nästan organiskt levande blev närbilderna av vått berg, projicerade på just berg.

Keyboardisten Marcus Moszny återkom till ett tema för bildparet med gruvrået. Ödsliga naturljud. Var det en lom som skrek? Var det en röst som sjöng klagande? Ven vinden genom träden? Vilka träd? Vilken lom? Eller var det gruvans egen röst?

Det var svårt att tänka sig att det rörde sig om en musiker som fungerat som barpianist på Slusscafét, ackompanjerat operasångerskor och varit solist i Addinsells pianokonsert - lyhördheten, uttryckt i synthimprovisationerna, var inför musikuppgiften i installationen väl avvägd.

Mörk, ångestriden, mardrömsk och infallsrik var musiken. Med något gothiskt över sig. Mest intresserad av klangfärg och mindre av melodiska figurer att uttrycka dem i. Faktiskt inställd på att skrämmas. Hetsiga trummor på hög volym. Blåsande. Skramlande cymbaler. Pianolikt ljud. Orgellikt. Kallt vibrerande. Levererade i små och korta tonfigurer. Statiska, utan utsmyckningar, men med effektfulla intensifieringar genom crescendon och diminuendon.

En entusiastisk publik talade i gruvgångarna på väg från installationen om att konserter i gruvan, i den ena eller andra formen, borde bli tradition. I ålder rörde det sig om den mest varierande publik som denne recensent varit med om - barn, ungdomar och vuxna upplevde den ungefär 25 minuter långa installationen.

Och åt falukorv och Falu rågrut.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons