Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En riktig bussbolagskonsert

Annons

musik | blandat

FYRVERKERIKONSERT

Cajsa Stina Åkerström

Bazar Blå

Jacob Westin

David Eriksson

Dalasinfoniettan

dirigent: Mika Eichenholz

solist: Gunnar Rohlén, horn

musik av Taube, Rossini, Mozart,

C S Åkerström, F Åkerström, Meyer, Williams med flera

Dalhalla, Rättvik, 6/9

Litet vismusik, kan det passa? Inte det? Men folkmusik, då? Modern, givetvis, med rytmsektion och jazzinfluenser? Nehej? Mozart och Rossini? Öh, inte? Ja, då får vi väl bjuda på litet stå-upp-cirkus, då! Och så har vi ju fyrverkeriet, det tycker väl alla om?

Tänd ditt stearinljus på bänkgrannens och sitt och mys litet grann!

Konserterna i Dalhalla som liknar shower försöker vara både och - men blir varken eller. De kanske behövs för arenans finanser, men de borde ändå nå artistisk verkshöjd.

Årets fyrverkerikonserter var ett mischmasch som led av ångest att inte vara trevligt nog. Hela tiden.

Artistiskt är Cajsa Stina Åkerström långt från den unga sångerska som slog igenom med lättpop på skivan Cajsa Stina 1994 och var en av lokförarna i Rocktåget samma år.

Hon har landat i ett mycket intimare uttryck och framstår numera mest som vissångerska. Inför ett fullsatt Dalhalla på lördagskvällen (nästan fullt också på fredagen) backades hon upp av ett litet band och två krattiga körsångare.

I de egna visorna Himmel över dig och De vackraste orden visar hon prov på banal kärlekslyrik och gymnasial naturlyrik. De kryddas dessutom med kvalmiga anspråk på någon sorts livsvisdom. Åkerström är bättre med andras musik - som i en mycket långsam och innerlig tolkning av Taubes slitstarka Fragancia.

"Tranceglobal tripfolk" är beteckningen Bazar blå använder för sin musik. "Hemskt lagom" är mer precist. Bazar blås framträdande före paus var en gäspning. Och här och var i programmet kommer en man in och bugar för publiken upprepade gånger. Någon gång jonglerar han litet. Och klättrar i rep. Det är inte kul.

Dalasinfoniettan, däremot, visar lekfullhet och precision. Staffan Eriksson och Mats Hedrén spelar upp i en polska efter Timas Hans och sinfoniettan kommer in och bänder med verket i ett arrangemang som bär Tomas Agnas omisskännliga signum.

I världens mest kända konsertsats för horn, den tredje satsen i Mozarts fjärde hornkonsert, svarar Gunnar Rohlén för en klackspark snyggare än bungyjump, när han som kadens använder den fanfar som kallar tillbaka Dalhallapubliken under pauserna.

Det är också sinfoniettan som levererar verk av kompositören bakom världens mest sålda filmmusik, John Williams; här ur filmen E.T.

Och då kan 4 000 personer i Dalhalla sitta och titta på fyrverkeriet och ha det så där myspysigt trevligt.

Bussbolagen gnuggar händerna.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons