Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En reseguide som

Annons

I stället för att hålla koll på det senaste på litteraturens marknad, kan det kännas avstressande att fly till en annan tid. Jane Austen, Fredrika Bremer, Amalie Skram, Cora Sandel...

Väl där ser vi att mänskliga affekter och moraliska dilemman är desamma. Vi visste det. Men det känns ändå tryggt att ha litet avstånd, och anta att vi är klokare 2004.

Så kommer det tv-program och biografier och plötsligt är de gamla författarna heta igen. Inte på länge har jag haft så roligt, som när jag nyss läste George Eliots Bror och syster i Gun-Britt Sundströms nyöversättning.

Därför blev jag mycket förvånad, när jag såg att Ruth Halldén i sin inspirerande essäsamling Radikaler & viktorianer framhåller Eliots allvar och omständlighet. Enligt Halldén finner man knappast någonsin ironi eller spiritualitet hos George Eliot, och inte melodramatik. Är det inte melodramatik, när lillasyster rymmer till zigenarna eller när de vilda vattenströmmarna hotar människornas liv?

Ruth Halldén skriver också överraskande att lilla Maggie är avgudad av brodern, medan jag ser honom som fullständigt känslokall inför hennes oreserverade kärlek. Så var det även i verkligheten. Så länge Mary Ann Evans (hennes riktiga namn) var sambo, vägrade storebrodern all kontakt.

Vad jag vill komma fram till är att man läser olika. Och det är så lätt att tro att en av Sveriges tio-i topp-kritiker har "rätt". Men även fascinerande välformulerade meningar kan vara förhastade. Och jag erkänner att det kostar på litet att ha en avvikande åsikt.

När väl detta är sagt, återstår bara beröm. Radikaler & viktorianer är en läsebok att sluka, därefter använda som reseguide i engelsk litteratur och geografi och sedan spara för kommande konsultationer.

Det är roande när hon lägger ut texten om engelsmännens kynne: Inga kan som de "samtala om allvarliga och lärda ämnen på ett så ledigt, okonstlat och ibland till och med skämtsamt sätt", det lekfulla, miniatyrartade och vardagliga passar nämligen deras läsare. Det kunde vara en beskrivning av Ruth Halldéns egen stil.

Hon kallar det näsvist, när en biografiförfattare inte sovrar i sitt material utan häller ut innehållet i ett dokumentskåp över läsarens huvud för denne att själv sortera efter tycke och smak. Rena tvättnotebiografier! Hon siktar en urspårning, där författare drunknar i likgiltiga fakta medan verken kommer i skymundan.

Halldén balanserar fint, ger lagom med bakgrund, litet skvaller och lockande verkbeskrivningar. Kanske talar hon om sig själv när hon karaktäriserar William Thackeray, som umgicks med feminister, men värjde sig för ideologiska avgränsningar och mer byggde på sin allmänna uppstudsighet och kritiska intelligens.

Mycket riktigt är en feministisk, spännande grundsten det som jag mest saknar i hennes långa litteraturlista: The Madwomen in the attic av Sandra M Gilbert och Susan Gubar.

ANNE BRÜGGE

Mer läsning

Annons