Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En resa genom modets alfabet

Annons

Om våren och sommaren sprang ungarna omkring i träskor och flip-flop-sandaler. Ena sommaren var vita träskor ett måste, den andra var det hudfärgade som gällde. Det var livsviktigt att göra entré om våren med rätt färg på träskorna.

De första boutiqerna slog upp sina dörrar i huvudstaden och utanför jeanskungen Lasse Knutssons (Filippa K:s pappa) lilla affär ringlade sig långa köer av förväntansfulla tonåringar som absolut inte kunde tänka sig att trä på sig något annat än just hans Gul&Blå-jeans.

I Damernas värld skrev Lotta Lewenhaupt en spalt under rubriken "Det allra senaste". På bildbylinen syntes stora ögon under svart lugg. Jag minns faktiskt, även om jag inte var så stor när det begav sig i mitten av 70-talet, att jag tyckte det var konstigt att en människa som enligt egen utsago själv alltid bar jeans och polo alternativt sidenblus kunde ha koll på det allra senaste.

Jag tyckte det verkade lite oglamoröst och fantasilöst av någon som var satt att nosa upp trender och dessutom hade tillgång till en hel värld av "det allra senaste". Svenska Moderådet var tydligen inne på samma linje. Inte kunde någon som "bara" klädde sig i jeans ha några som helst begrepp om klädkoder. Frågan var om man över huvud taget kunde skriva om mode i den klädseln.

Lotta Lewenhaupt berättar om episoden i sin bok Tankar om mode.

På omslagsfliken till boken syns hon i bild. Samma ögon under samma lugg, iklädd polotröja och, får man förmoda, jeans. En klassiker som odlat sin privata image, som lever som hon lär och skriver: "Lyx är faktiskt att unna sig att inte följa modets alltför tendentiösa växlingar."

Hennes bok är en resa genom modets alfabet, hennes högst personliga. Således kan man under bokstaven U och rubriken "Under, små och stora" få sig den moderna kalsonghistorien till livs och under bokstaven O läsa om de båda Oscars betydelse som trendsättare och modeföreteelse, det vill säga Oscar Wilde och Oscarsgalan.

Lotta Lewenhaupt funderar över livsstilsfrågor och varumärkeshysterin och belyser mode ur alla tänkbara vinklar: som klassmarkör och demokratisk, kommersiell och individuell företeelse, som massprodukt och exklusiv lyxvara.

Hon bjuder på gedigna kunskaper förvärvade under dryga tre decennier som svensk modejournalist och -orakel, kryddar sitt alfabet med kulturhistoria, anekdoter och personliga reflektioner.

Bäst är Lotta Lewenhaupt när hon ur glömskan gräver fram förgrundsgestalter som kemisten Wallace Carothers - mannen bakom "1900-talets mest geniala syntetfiber" nämligen nylon som i nylonstrumpa.

En del upprepningar blir det och Lotta Lewenhaupts språkliga stil har mer Hennes & Mauritz-stuk än Chanelsk elegans. Det personliga tonfallet tenderar ibland att bli irriterande pratigt. Krönikespråket, ofta suveränt i sin korta dagsländeform, gör sig inte alltid mellan hårda pärmar.

Ändå, flera av Lotta Lewenhaupts texter är intressanta för att de tvingar även den som är likgiltig för mode att förhålla sig till det som fenomen och företeelse i vardagen.

Ta bara en sådan sak som att många människor utan att blinka betalar för t-tröjor som gör dem till levande reklampelare för varumärken som Calvin Klein eller Benetton.

Du är det du bär, brukar det hävdas i modesvängen. Om jag liksom Lotta Lewenhaupt oftast bär jeans och polotröja, vem är jag då?

En tidlös klassiker eller en som inte bryr sig? Rätt svar är: det beror på - vilket märke och snitt jeansen har, om tröjan är i kashmirull eller akryl.

Spelar det någon roll? Ja, om inte annat för plånboken.

HENRIETTE ZORN

Mer läsning

Annons