Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En pionjär jubilerar

Annons

böcker |

LARS FURULAND

Bibliografi 1947-2002

Med förord av Johan Svedjedal

Svenska Litteratursällskapet

Litteraturprofessorn Lars Furuland firade sin 75-årsdag i lördags med öppet hus i hemmet i Uppsala.

Samtidigt hyllar Svenska litteratursällskapet denne pionjär och forskningsgigant med att ge ut en bibliografi som täcker hans långa gärning i såväl litteratursociologins som dagspressens tjänst.

Nestorn och grundaren av den akademiska disciplinen litteratursociologi i Sverige, Lars Furuland, har under hela sin akademiska karriär parallellt verkat som litteraturkritiker, kulturjournalist och redaktör. En journalistisk gärning som rimmar väl med hans ambitioner som folkbildare, och en gärning han till en inte föraktlig del ägnat Dalarnas kulturliv, en av de större posterna i den nyutkomna bibliografin.

Lars Furulands främsta journalistiska plattformar har medvetet legat utanför storstäderna. Även om han skrivit i Dagens Nyheter, har han ägnat mycket av sin skrivande tid åt LO-tidningen, Lantarbetaren, tidningen Perspektiv och vördade kollegan Dala-Demokraten, där han genom åren blivit en uppskattad skribent på kultursidan. Men Falu Kuriren kan i alla fall ta åt sig äran av att ha fått hysa Lars Furulands debut som journalist i dagspress, med en text om arbetarskildraren Folke Fridell, publicerad 1952.

Sitt allra första alster publicerade han dock redan 1947 under pseudonymen "Antonius" i Malungs folkhögskolas tidskrift "Kamratringen". Och enligt honom själv var det just på Malungs folkhögskola han skaffade sig de litteraturupplevelser som gjorde att han slutligen kunde förändra den vid tiden rätt rigida svenska litteraturvetenskapen.

Kontrasten mellan det öppna litterära klimatet på folkhögskolan och det akademiska Uppsala där de konservativa kurslistorna definitivt inte hade något utrymme för den litteratur Furuland skulle ägna sin doktorsavhandling - den svenska statarlitteraturen, var stor och väckte den unge studentens förvåning.

Det var starten på en process som ledde till att den svenska litteratursociologin så småningom föddes. Kanske kan man sätta tidpunkten när Lars Furuland satte upp en liten lapp på sin dörr på litteraturvetenskapliga institutionen i Uppsala, där det till kollegornas förvåning stod: "Avdelningen för litteratursociologi".

Och kanske kan man se litteratursociologin, den fördjupade diskussionen av förhållandet mellan litteratur och samhälle som ett resultat av Furulands livslånga gärning för svensk arbetardiktning som inleddes med avhandlingen "Statarna i litteraturen" (1962) och som resulterat i ett flertal böcker.

Med hans egna ord är litteratursociologin: "ett systematiskt studium av litteraturen som socialt fenomen och som system och institution i samhället".

Men Lars Furulands förnyande av svensk litteraturvetenskap stannar inte vid introducerandet av en ny disciplin i det svenska akademiska landskapet. Hans verksamhet har inspirerat och samlat generationer av forskare och har inte sällan resulterat i nya professurer.

MARTIN AAGÅRD

Mer läsning

Annons