Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En ovanligt vanlig bonde

Annons

Dagboken, med presentation, språkvetenskaplig introduktion samt ort- och personregister, publicerades i fem band av John Svenske 1987 (förlag: Kungl. Gustav Adolfs akademien 12) och har flera gånger konstaterats vara ett mycket användbart material för studier på mikronivå av megatrender i samhället; urbaniseringen, jordbrukets mekanisering, folkrörelsernas framväxt, konsumtionsvanor.

Historia ur ett vardagsperspektiv blir allt vanligare. I Tyskland kallas perspektivet "Alltagsgeschichte", i England "History from below".

Docent Anna Götlind vid högskolan har uppenbarligen fascinerats av Backåkers Eriks dagbok sedan mitten på 1990-talet. Hon har föreläst om honom och skrivit flera forskningsrapporter.

- Jag har hela tiden sett nya forskningsmöjligheter. Det är ett otroligt innehållsrikt material, säger Götlind.

Hennes nya bok kan ses som slutpunkten för det treåriga projektet "Backåkers i Hummelbo: Samhällsförändringar i ett mikroperspektiv", eftersom boken bygger på 14 A-, B- och C-uppsatser av högskolestudenter.

Backåkers Erik verkar ha haft läshuvud. Han var förtroendevald och en flitig tidningsläsare hela livet. Enligt släktberättelsen var avsikten med studierna vid Fahlu Högre Lärdoms Skola 1850-54 att han skulle läsa vidare till präst.

Men fadern, Backåkers Jan, var alkoholiserad och satt under förmyndare. Erik tog över direkt när han blev myndig.

Som mest bodde sju personer och ytterligare några pigor och drängar på gården.

Att försörja hushållet innebar från början mångsyssleri. 1861, när dagboken inleds, lade Erik mindre än en tredjedel av sin arbetstid på jordbruket (30 procent). Han sysslade också med kolning (17 procent), foror och produktion för avsalu (15 procent) och övrigt (38 procent), vilket innefattar underhållsarbete på gården, (kräft)fiske, snöröjning, vedtransporter, byggnation etcetera.

1861 reste Erik inom- och utomsocknes vid 119 tillfällen, men mönstren förändras när de närliggande bruken läggs ned. Senare ger emellertid närmare dragna järnvägslinjer gården nya utkomstmöjligheter.

Faderns misslyckande förföljer Backåkers i decennier. Några år efter hungeråren under det sena 1860-talet måste han konkursa Backåkers och sälja av mark till granngården. Backåkers mark var inte särskilt bördig. Efter konkursen var den på 64 hektar, mest skog och med 4-5 hektar åker.

- Det är en normal storlek för den delen av Dalarna. Ägosplittringen gjorde strategiska giftermål viktiga. Barnen behövde gifta sig med någon som hade eller skulle ärva egna åkerlappar i bra läge. Det var också vanligt att man flyttade byggnaderna, som ju var lös egendom, säger Clas Tholin, lektor i agrarhistoria vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Backåkers hade två hästar, sex-åtta kor, några ungnöt, ett par grisar, några tiotal får och getter samt höns.

Först i början av 1900-talet är Backåkers ekonomi mindre ansträngd.

Från smedjan levererar Backåkers smidesdetaljer till en närmast industriell tillverkning av hyvelbänkar i granngården.

Gårdarna Tolvmans, Strömens, Udden, Christjers, Hällas, Nergårds och Backåkers i Hummelbo by vid sjön Dormen, fungerar som vad vi i dag skulle kalla ett nätverk, med delvis integrerade bytes- och låneekonomier.

Dagboken handlar om arbete och väder. Nästan uteslutande. Men några inslag kittlar förstås fantasin. Som den undanglidande pigan Mina, vilken Backåkers Erik är förälskad i åren 1861-1864. Om henne skriver han på tyska, svärmiskt, inte sällan tillsammans med böner till Gud.

Men föräldrarna motsatte sig partiet - de tänkte på sin egen ålderdom på undantaget - och Erik gifte sig med Charlotta Andersdotter, Kättsbo, som ändå kunde föra med sig litet pengar till Backåkers. Lotta gör ett viljestarkt intryck och tar efter ett och ett halvt år över hushållet från Eriks mor.

Trots faderns erfarenheter brukar Erik alkohol hela livet, periodvis i stora mängder och under flera dagar i sträck. Många måndagar är han "sjuk".

Under 1860-talet engagerade sig Erik i skarpskytterörelsen, en paramilitär så kallad associationsrörelse (föregångarna till föreningslivet). Erik gillade att exercera, gå på sociala tillställningar, bära uniform och dricka punsch. När det kom att handla mer om skjutande svalnade hans intresse.

Hans barn Johan och Anna gick med i nykterhetsrörelsen.

Backåkers Erik avvisade den spirande väckelsen och hade en konservativ inställning till kyrkan och religionen. Det hindrade inte att han gick till en klok gumma som hällde smält bly i vatten när hans dotter blev sjuk.

I ljuset av att Anna Götlind ju bygger på fristående uppsatser har boken ett imponerande flyt. Läsaren sugs djupt in i Eriks genomforskade liv och vedermödor.

Backåkers Erik är en person man blir nyfiken på.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons