Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En omgång bitterljuvt elände

Annons

Conor Oberst och hans ångest landar i Småland och levererar planenligt en omgång bitterljuvt elände.

De flesta låtarna kommer från senaste fullängdaren Lifted och framförs med hela band med harpa och allt, men det blir också ett par nya.

Avslutningen, en liten låt Oberst spelar ensam med gitarr känner jag inte igen, men är riktigt betagande.

Ibland kan det vara svårt att bestämma sig om Bright Eyes är för teatralisk och navelskådande eller uppriktigt berörande, men när det kommer pärlor som Haligh, Haligh, a Lie, Haligh behöver man inte fundera så mycket mer. Lysande.

Ilsket men en aning tradigt

Självständigheten och ilskheten står som elektriska fält om Viscious Irene från Göteborg. Det är one, two, three, four och hård rock med punkinställning och gitarriff och låtar som heter saker som Won't you Die och Piss Me off. Elaka män kan dra åt helvete, kort och gott. Även om det finns poänger med deras idéer saknas ett vettigt låtmaterial, det blir aningen tradigt.

Roligast är nog ändå att sångerskan, som först är så arg på allt, inte kan låta bli att le som ett barn på julafton åt responsen från publiken.

JOHAN ERIKSSON

Mer läsning

Annons