Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En mix av olika ambitioner

Annons

Den starka inverkan hyttmiljön haft på konstnärer har resulterat i många spännande mentala krockar genom åren, som fått besökarnas upplevelser att växa i dimension. Det har innefattat både subtila intellektuella och emotionella kickar och mer spektakulära utspel i miljön.

Slaggstenshyttan är en robust utställningshall. Men samtidigt är den känslig. Som motspelare till konsten är den uttrycksfullast i så opåverkat skick som möjligt. För det är i den nästan chockerande sammanstötningen mellan konstverk och rå industrimiljö det skapas en magisk stämning.

Den magin samsas inte lika bra med civiliserad hemtrevnad, med många kaffebord och färgglada varor i turistdisken. Där finns ett dilemma för arrangörerna, som har många krav att tillfredsställa - pedagogiska, historiska, turistiska, ekonomiska och den vällovliga ambitionen att locka en bred publik i alla åldrar. Det är förstås intressant att det nu finns en datahörna med möjlighet till strövtåg i industriarvet och en separat utställning där Avestakonstnären Bo Ek skildrar arbetarnas liv, litteraturbord och modeller över verket i Avesta. Personligen tror jag att pedagogiska möten mellan historia, vetenskap och konst ändå kommer att passa bäst i nästa attraktion vid hyttan, masugnshallen.

Den 12 juni öppnas nämligen porten till en ny avdelning i Verket: Hyttans masugnar, martinugnar och valsverkshallar, där industrihistorien ska levandegöras genom olika konstnärliga uttrycksgenrer.

Men redan på lördag öppnar Avesta Art med tio konstnärer från Sverige, Tyskland och Åland.

Magdalena Hellström-Zimmermann låter temat i utemiljön med luft och vatten fortsätta inomhus med jord och eld. Hennes installation samverkar osökt med en befintlig golvlucka ner i underjorden. I ett varmrött rum kan besökaren sedan meditera till musikeffekter mellan illusoriska eldslågor av blank koppar.

Kvaliteten på konsten, som valts ut av Lars-Åke Everbrand och Kenneth Linder, är fortsatt god i årets upplaga av Avesta Art. Temat i år är Gränser - gränslöshet.

Yttre tryck, stress och självdestruktiva barn - var slutar vuxnas ansvar? Vem sätter gränsen för människans agerande?

Thomas Broomé har gjort utställningens mest skrämmande verk, den mekaniskt rörliga skulpturen Knivhand. På långt håll hörs ljudet av kniven mot bordet där en pojke utsätter sig för risker genom att hacka kniven mellan handens fingrar.

Ett av stickspåren i gränstemat leder mot gränsen mellan konst och design. Den unga formgivaren Cecilia Falk har gjort stålbänkarna med hålmönster byggt på gamla japanska mönstertryck. Hon har också förvandlat ett strikt svartlackat matbord till konstobjekt. En fusion mellan öppet och slutet, mörker och ljus där en bred strimma lyser fram när skivorna dras isär och mönstret av en skir sekelskiftesspets framtonar. Organisk mjukhet bryter bordets hårda skal.

Känsla av organiskt växande frammanas också i Ulrika Hydman-Valliens slingrande långhalsade glasformer. Hon rör sig som konstnär och formgivare i perioder över gränserna mellan originalkonsten och det massfabricerade. Känslan för den primitiva folkkonstens intuitiva spontanitet brukar hon hålla fast vid vad hon än gör.

Ariana Kajfes arbetar i gränslandet mellan konst och naturvetenskap, ofta fysik. Hennes fascinerande optiska maskiner med rött ljus förenar vetenskapens rätlinjiga språk med en slags poesi. Själv söker hon det nolläge mellan tolkning och tyckande, då allt ännu är möjligt.

Strålar gör också Mikael Richters huskroppar av neon, små tuffa kommentarer till hyttans katedrallika arkitektoniska dunkel. På väggarna sitter hans fotografiska verk, däribland de lite övertydligt tankeväckande bilderna på kvinnor till hälften dolda i täckande islamisk dräkt, till hälften exponerade i pornografisk nakenhet. Idén att låta besökare ägna sig åt "åsiktskarioke" i en talarpulpet är rolig. Men den hopsnickrade ställningen stör både miljön och konsten intill.

Det finns också plats för frodigt bildberättande i Avesta Art. Åländske Tage Wilén berättar mustigt om Livets tango och människors outtröttliga jakt på lyckan i målade träreliefer. Keathy Ericsson-Jourdan ger emaljen en sällsam lyster och mystik i sin svit med drömlika scener från åländska slottet Kastelholms historia.

Yrjö Edelmann bedrar våra ögon med målade synvillor. Att de ljusfångande skrynklade papper som spelar mot den skrovliga hyttväggen är målade, kräver närbetraktande. Ett intressant ytspel mot slaggen utgör också Guy Frisks måleri som pendlar mellan vulkanisk hetta och havssvalka, med vattenmassor som transporterar kaskader av spår av mänsklig tillvaro.

MARIANNE TÖRNER

Mer läsning

Annons