Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En mardröm innanför vackra ramar

Annons

film| drama

Guds stad

regi: Kátia Lund och

Fernando Meirelles

i rollerna: Alexandre Rodrigues,

Leandro Firmino, Phellipe Haagensen, Douglas Silva m fl.

Buscapé vill inte råna sina grannar eller skjuta sina vänner. Han vill bli fotograf i stället, och drömmer om ett liv bortom brottslighet och smutsig kåkstadsmisär.

Men kampen för att överleva i de favelor av fattigdom som omgärdar den myllrande miljonstaden Rio de Janeiro är hårdare än iskallt, blåpolerat vapenstål, och ingenstans är tillvaron mer brutal än i den kåkstad som i sina egna invånares blod döpts till Guds stad.

Buscapé växer upp till ung man mitt i ett socialt 60-talsexperiment som slår fel. Fattiga människor slussas in i en kåkstad som gradvis förvandlas till ett mardrömslikt mikrokosmos där ett människolivs värde är så litet att det kan vägas i tandguld.

Guds stad är en sluten och introvert slumvärld som styrs av brottsliga ungdomsligor. Och i takt med att de relativt naiva 60- och 70-talens fattigdomsrån för guld och pengar ersätts av 80-talets cyniska handel med droger sjunker varje ansats till nåd, respekt och medmänsklighet allt djupare ned i ett till synes bottenlöst träsk av våld, förnedring och död.

Djungelns hårda lag övergår i slumpens musik. Det är inte längre självklart att den starkare överlever, ofta är det tur eller otur som avgör vem som dör och vem som får leva vidare.

Buscapé drömmer om att ta sig ut ur misären. En av hans jämnåriga "kamrater", Zé, väljer en helt annan väg. Redan som barn begår Zé seriemord i ett försök att imponera på äldre kamrater och skaffa sig en maktposition som ligaledare.

I filmen är det genom berättarrösten Buscapé vi får följa Zés väg från mordiskt barn till knarkkung till oundvikligt slut. En iskall tragedi som spelas upp mot en botten av djup social orättvisa och mänskligt armod.

Guds stad är en oerhört vackert och skickligt berättad brasiliansk mardröm. En film som i stället för att bubbla av svart vredesmod över den sociala misär den skildrar har en farligt lätt och underhållande ton som doftar humoristisk actionrulle. Skratten fastnar dock i halsen, och ersätts av en klump i magen.

Guds stad är en utmanande, läskig, chockerande, mycket vacker och extremt skickligt genomförd film. Helt fri från moraliserande, ändå djupt moralisk. Helt klart en av 2004 års starkaste bioupplevelser. Missa den INTE.

GÖRAN PETTERSSON

Mer läsning

Annons