Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En lyckad show, tjejer!

Annons

musik |

Lise Hummel och

Gertrud Stenung

Regi: Anna Pettersson tillsammans med ensemblen

Maximteatern, Borlänge

Fredag den 20/2

Publik: I princip fullsatt

Lise Hummel och Gertrud Stenung har skapat sig en egen nisch i Musiksverige. För sex år sedan fick de ställa in sin Sverigeturné efter ekande tomma lokaler, men har med åren etablerat sig som en stabil duo. De bygger sin show på personliga tolkningar av kända låtar, endast med Stenungs cello och de bådas sång. Musiken varvas med ett lössläppt och underhållande mellansnack som innehåller både en hel del tjuvnyp dem emellan och ironiskt självförhärligande utläggningar.

Showen går under namnet En smäll till, men de olika smällarna man kan få i livet avhandlas ganska kvickt. Det finns egentligen ingen röd tråd genom showen, utan duon kastar sig till synes fritt mellan associationer och infall.

Båda har en gedigen klassisk skolning från musikhögskolan i ryggen och det märks. Sånginsatserna är inget mindre än helt makalösa och det som allt vilar på.

Låtarna är plockade från vitt skilda håll, från U2 till Terence Trent D'arby, men duon gör dem alltid till sina. Till de absoluta höjdpunkterna hör en jazzig version av Bowies Life on Mars och Alanis Morrisettes You Ought to Know, där Hummel sjunger på ett avskalat och rakt sätt, fjärran från Morrisettes manierade sångstil. Helt lysande.

Lise Hummel, född i Romme, spelar på hemmaplan, vilket naturligtvis gör att numret där hon talar brett Borlängemål faller i extra god jord. Hon bräker bredare än Hultqvist, ja bredare än självaste Tunhuken och tvingas göra avkall på både sin hållning och fina mimik på kuppen.

Det är också ett av föreställningens mest lyckade humornummer. Hennes översättning av Ricky Martins She Bangs till det mer lokalt klingande Han juckä är obetalbar.

Ibland kan utläggningarna mellan låtarna bli väl långrandiga. Tugget går stundtals på tomgång och en hårdare sållning skulle inte ha skadat.

Men det är underhållande, egensinnigt, fyllt med små kul detaljer och utan några som helst musikaliska svagheter.

ANDERS GUSTAFSSON

Mer läsning

Annons