Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En lattjo spa-behandling

Annons

Som seden påbjudit under flera år inleder Grycksborevyn sitt revyår när övriga dalarevyer tar paus för att hämta kraft och inspiration för nästa spelsäsong.

Grycksbogänget, vars sceniska förmågor är exemplariskt könsfördelade, fem kvinnor och fem män, tar oss med till en timslång spa-behandling för att i andra akten aktivera våra skrattmuskler i en traditionell nummerrevy.

Personligen hade jag mest roligt åt innehållet i SPA-paketä', men det finns också flera pärlor i den andra akten.

Revyankaret Bosse Antonsson står för både texter och regi. Dessutom är han en flitig aktör. Det borde vara en närmast övermäktig uppgift. Men Antonsson förefaller inte förskräckas.

För när han kom loss i den turkinspirerade sången Ha lidi började det koka. Inte bara i honom utan i hela spa-anläggningen. Även publiken rycktes med.

Christer Halfvarsson är återbördad till Grycksborevyn efter gästspel i Falun. Säkert rekryterad också för att täcka upp för John Sund som lämnat ensemblen. Eftersom Christer både agerar och sjunger blir han en stor tillgång.

I sketchen Personlighetsförändringen får han en tacksam uppgift, vilken han också förvaltar tydligt när numret sedan övergår till en ungdomsvisa.

När Mikael Rapp äntrar scenen är det inte med stora ord och åthävor. Han behöver bara komma in på scenen för att publiken ska må bra. Hans mimik är oefterhärmlig, både i Svens massagemiss och i ett par inslag i andra aktens pensionärsorgie.

Karin Wickman spelar med och mot Mikael Rapp i flera nummer. Det är ingen tillfällighet. Även Karin bygger sin sceniska talang mer på mimik än välartikulerat uttal. Hon är närmast sanslös i senioravsnitten och mycket bra även som massagemiss.

Sofia Schneeberger, Lina Nykvist och Gunilla Hammar lyfter sången i nostalgiinslaget om Savoy och i Pension song kontest, där revyorkestern Kurt Moszny, Tomas Jansson, Per Norman och Micke Andersson visar på god följsamhet.

Jörgen Mandelholm är Grycksborevyns viktiga "bollplank". En uppgift han delar med den flitige Tommy Lundqvist. Men de har också uppgiften att få skrattarna på sin sida. Vilket den senare lyckas med som förtvivlad rondell-arkitekt i Bjursås och Jörgen i ett oväntat nummer som trummis.

Katarina Hagdahl har den svåra och viktiga uppgiften att förmedla revyns samhällssatir. Hon belönas inte med skratt, men får oss att tänka till.

Sången Hur tokigt som helst avslutar föreställningen. Det är ingen varudeklaration för revyn som helhet. Den är nämligen inte alls tokig.

Tvärtom!

CHRISTER GRUHS

Mer läsning

Annons