Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En kyss i mellangärdet

Annons

Så rätt i tiden, och ändå så fel. När Familjen gör sin spelning på Klubb Phone me på Marianns i Falun på onsdagskvällen vill jag både dansa och gå hem.

Jag blir inte ett dugg förvånad om det dyker upp en radiohit signerad Familjen inom kort. Han har helt klart känsla för melodier och ett sound som kramar om någonstans långt ner i maggropen och tvingar upp dig på dansgolvet, vare sig du vill eller inte.

Dessutom ligger hans enmansprojekt, som genremässigt landar någonstans mellan indiepop, elektronisk danspop och rekorderlig gammal synth, helt rätt i tiden. Tyvärr räcker det inte på långa vägar ända fram för att lyckas live.

När Jonas T Karlsson, som han egentligen heter, kliver upp på den lilla farstukvisten till scen inne på Marianns saloon på onsdagskvällen är han ensam. Inget snack om saken, han är liksom helt ensam i hela världen-och det märks.

Han viker upp sin laptop, kopplar i sladdarna i mixerbordet, knäpper på mikrofonen och drar igång. Det som hade kunnat bli spartanskt snyggt och okomplicerat känns taskigt inrepat, teatraliskt och sångmässigt faktiskt rätt obegåvat.

Familjen ålar sig, småhånglar med micken och ger sig hän med vidöppen mun på ett sätt som för tankarna till Peter Lemarcs första tv-framträdande i Måndagsbörsen 1984, detta främst av en anledning-publiken är inte med på noterna. I alla fall inte till en början.

Men tack och lov tar det sig. Familjen har som sagt en känsla för musik och rytm och när pisksnärttrummor och blipbloppiga synthslingor kombineras med basgångar som ger dig en ordentlig kyss i mellangärdet så är det svårt att låta bli att dansa.

Så dansar är vad publiken gör, berusat rör den sig nedanför scenen och flyttar sig sedan upp på farstukvisten och fortsätter dansa tillsammans med Familjen.

Och det är då jag undrar för mig själv: Jonas T Karlsson, där han står i alla sin prakt och vrider på knappar och grejar och micklar och vinklar mikrofoner så att de skapar någon slags konstnärlig rundgång, borde han inte fortsätta att producera och skapa instrumental dansmusik i stället? Eller kanske kunde han göra musik som någon annan kan sjunga?

FREDRIKA HILLERVIK

Mer läsning

Annons