Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En kort populär visit

Annons

Ibland är livet som en Lukas Moodysson-film. Eller, nej, livet är faktiskt aldrig som en Lukas Moodysson-film. Livet är snarare som en Tova Magnusson-Norling-film. Ibland är livet som hennes Fröken Sverige. Ibland befinner man sig på en nattklubb som låtsas vara ett rymdskepp, tillsammans med hundratals JC-ekiperade flickor i yngre tonåren. Ibland spelar Sugarplum fairy samtidigt. Och det är då livet är som en Magnusson-Norling-film.

I torsdags var livet just sådär... filmiskt. Sugarplum fairy inledde sin Sverigeturné på S2 i Borlänge och horder av unga och beväpnade småtjejer stod på rader framför scenen redan en dryg timme innan bandet gick på. Och en sådan där filmisk kväll är det ofta just soundtracket som är bäst.

Dj:n spelar Thin Lizzys Boys are back in town och det kan bara inte vara en tillfällighet. För pojkarna är verkligen tillbaka i stan, men efter det här korta hembesöket är de snart borta igen för att senare i höst dyka upp på så exotiska platser som Sävsjö, Tokyo och Gislaved.

När så Sugarplum fairy går på scenen börjar de med att fullkomligt pulvrisera en gammal fördom som säger att Rock 'n' roll tragedy är bandets fulländade öppningslåt. Så är det nu inte. Inte så länge de har Sail beyond doubt på setlistan. Där och då lyser verkligen sockerplommonens odiskutabla briljans och egenart igenom de tajta skinnjackorna, något jag ibland kan sakna sedan de gick och blev ett fullfjädrat rockband. Det är ju ändå popbandet Sugarplum fairy man älskar.

Men slika anmärkningar är faktiskt petitesser när man ser till helheten. Även i de mer rutinvevande rockklyschorna lyckas bandet ingjuta en oemotståndlig energi med en övertygelse som smittar av sig. När de själva tror på vad de sjunger och spelar om i låtar som The restless breakout och Another apple in my mouth börjar jag också tro på det.

De riktiga sensationerna heter ändå Far away from man, en episkt snittad brittpoppärla när den är som allra bäst, singelmaterialet Your eyes, svindlande vackra Coming home, en gitarrladdad Lonely star och vidunderliga semi-hiten Godfever. Morning miss Lisa låter ungefär som det skulle kunnat låta om Liam Lynch hade hyllat Mando diao på sin halvironiska pastischskiva Fake songs.

Ibland är livet som en film. Ibland gör Sugarplum fairy soundtracket. Ibland är livet rätt schysst, ändå. Det tror jag fler tyckte som såg pojkarnas hello-and-goodbye-spelning i torsdags.

DANIEL SWEDIN

Mer läsning

Annons