Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En klassisk thriller

Annons

Efter hemmasuccéer som Ondskan och Strandvaskaren har svenske regissören Mikael Håfström nu tagit klivet över till den stora drömfabriken i väst för att pröva lyckan. Och det är inga små stjärnor han får dirigera i huvudrollerna: Clive Owen från Sin City och Jennifer "Vänner" Aniston.

Owen spelar här reklammannen Charlie som en stressig förortsmorgon missar pendeltåget och tvingas ta nästa. Där stöter han på förföriska affärskvinnan Lucinda (Aniston) och faller pladask.

Ganska omgående inleder de en hemlig affär. Men synden straffar sig för en otrogen familjefar, särskilt i en thriller.

När relationen kommer in i nästa fas och paret tar in på ett hotellrum överraskas de av en våldsam rånare som slår ner Charlie och våldtar Lucinda. Av rädsla för att otrohetsaffären ska komma ut polisanmäler de aldrig händelsen, utan går vidare i sina liv som om ingenting hänt. Tills rånaren hör av sig. I samma stund rullar en otäck karusell i gång med utpressning, mord och förföljelse som resultat.

Från åskådarens håll känns det som att man kastar in lite allt möjligt för att historien ska bli mer matig. Som det att Charlies dotter är svårt sjuk och han verkligen behöver de där sparpengarna han utpressas på för att köpa rekorddyr medicin.

Ja, det vore fel att säga att Derailed inte liknar någon annan thrillerfilm som gjorts. Den liknar de flesta andra thrillerfilmer.

Om man översätter filmens titel får man ungefär "urspårad" och det hade definitivt inte skadat med lite av detta i filmen. Bara något litet överraskande stickspår hade räckt.

Nu får vi en klassisk traditionell thriller som faktiskt känns lite tråkig emellanåt. Och då innehåller filmen ändå både en och två twistar som vänder handlingen.

Men vad hjälper det när vi redan innan klurat ut var det osar katt?

Men som kontrast till gnäll och tjat så finns det saker som är bra också. Om manusstommen ibland känns lite gammal och trött är dialogmanuset desto roligare och bjuder på fräscha repliker. Dessutom känns allt gediget producerat och osar hårt arbete, vilket bådar gott för Håfströms framtida projekt.

Men den som är ute efter en revolution inom thrillergenren hittar den inte här.

ANNELIE HELLSTEN

Mer läsning

Annons