Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En kärleksförklaring

Annons

Teater | Komedi

JEPPE PÅ BERGET

av L Holberg

Övers. P E Wahlund

Regi: A Pryd

Musik av: C M Bellman

Musiktexter: B Sandvold

I orkesterdiket: Björn Abrahamsson

I rollerna: Anders Pryd (Jeppe),

Britta Calles-Jordan (Nille),

Björn Sandvold (Jakob), Carl Erik

Johansson (baronen), Hans Göran

Berglund (kammartjänaren) m fl

Hedemora Gamla Theater, 10/6

I den gamla teaterladan i Hedemora har Thalia en tummelplats, av annan karaktär men i samma klass, som i Confidencen och Drottningholms slottsteater. Teaterrummet i sig förhöjer teaterupplevelsen ordentligt.

Här sitter publiken nära. Här är interiör och teaterdekor återställd till hur den måste ha sett ungefär då teaterladan uppfördes på 1820-talet. Här skulle man vilja att Riksteatern gav klassikerna eller verk som 1800-talslustspelet Äktenskapsannonsen som gavs i Dalarna för ett och ett halvt år sedan. När som helst väntar man sig att August Blanches spöke ska komma ur någon mörk vrå.

Också amatörteater blir nästan med automatik njutbar i teaterladan. När en omarbetad Jeppe på Berget nu sätts upp tio år efter att den gick i Hedemora förra gången, får besökaren en varm känsla i magen av trivsel.

Som förr inramas skådespelet med kommenterande visor (jämför de antika dramernas försångare eller körer), här till Bellmans musik. Får man handskas med Fader Bellmans toner på detta sätt? frågar sig ensemblen i programmet. Klart man får. Bellman lånade ju själv sina toner kors och tvärs. Vi hör Fjäriln vingad, Så lunka vi, Stolta stad, Gubben Noa och Käraste bröder till nya texter av Björn Sandvold.

Komiken i Jeppe på Berget bygger i huvudsak på tre inslag. Jeppes oförmåga att stå emot alkohol, hans hustrus misshandel av honom med en käpp och de absurda situationer Jeppe hamnar i som en följd av det spratt traktens baron utsätter honom för.

Det äktenskapliga våldet, även om det riktar sig från kvinna till man och därmed ska förstås som roligt, är det inslag som åldrats svårast vad gäller humor. Det blir aldrig särskilt kul när den förtvivlade hustrun Nille tar fram käppen med namnet Mäster Erik, för att gå loss på den trötte eller berusade Jeppe. De andra två byggstenarna i komiken har mer tidlösa kvaliteter och hanteras också väl i pjäsen.

Holberg kunde, lika litet som Molière, strunta i hur den högsta överklassen uppfattade verket. Jeppe på Berget är därför en djupt sedelärande historia om att veta sin plats - om att det är bäst för alla om baroner bestämmer och lever i lyx, medan bönder lämpligen ska vara underkuvade och arbetssamma. Detta inslag har naturligtvis inte heller åldrats med grace.

Varför super Jeppe? Ja, han måste driva sorgerna på avstånd med en hustru som bedrar och plågar honom och en överhet som tvingar honom att arbeta hårt. Varför har han det så eländigt? För att han super.

Anders Pryd, i den stora rollen som Jeppe, är rolig när han använder en tvekande falsettröst för att visa bondens förvirring. Sandvold är en finurlig och cynisk skomakare/krögare, men mest komisk talang visar Hans-Göran Berglund i en roll i en roll - när slottets kammartjänare utklädd till kvinna försöker undkomma en erotiskt intresserad Jeppe blir det skoj.

Men det är inte för skådespelarprestationerna - de håller godkänd amatörklass - kulturredaktionen varmt rekommenderar Jeppe på Berget i Hedemora. Uppsättningen i teaterladan är i stället en utsökt kärleksförklaring till teaterkonsten som sådan.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons