Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En hyllning till den lilla människan

Annons

Det vanliga livet är rätt komplicerade grejer". Orden kommer från Harvey Pekars mun, en halvfet och småskallig man som på 70-talet skapade serietidningen Amercan Splendor, som kom att kultförklaras.

Hjälten i serien skiljer sig dock avsevärt från normen. Han hoppar inte in i telefonkiosker för att fixa trikåerna och han kan definitivt inte flyga. I stället är det Pekar själv som är hjälten och hans liv är berättelsen. Jokrar och Gåtor har fått lämna över skurkrollen till långsamma tanter i matkön och ständiga pengabekymmer. Men framför allt är det inre fiender som hypokondri, uppgivenhet och depression som spökar i Pekars huvud.

I filmen om hans liv får vi på ett mycket originellt sätt titta in i Pekars värld. Vi har den fiktiva delen, där birollskungen Paul Giamatti fyller ut rollen som Pekar till fullo. Hans sätt att förmedla Pekars pessimism och självömkan utan att man börjar hata honom är oerhört imponerande.

Vid hans sida finns en briljerande Hope Davis som hustrun Joyce. Pekar dyker även upp i egen hög person när han spelar in berättarrösten till filmen och intervjuas mellan tagningarna. När man sedan lyckas integrera serien med verkligheten är den formmässiga triumfen ett faktum.

American Splendor är en hyllning till den lilla människan. Till de original som alla i stan känner igen men som ingen egentligen känner. Med brutal uppriktighet skildras Pekars liv, helt utan förenklingar och genvägar. Det är underhållande hela vägen samtidigt som en knivskarp svärta hänger tungt över Pekars överkammade hjässa.

Trots framgångarna med seriehäftet är detta ingen solskenshistoria. Pekar kunde aldrig försörja sig på serien och jobbade fram till pensionen som arkivarie på ett veteransjukhus. "Varje dag är en ny kamp", som Pekar uttrycker det mot slutet.

Gå och se. Innan du vet ordet av är den lilla människans stund i rampljuset över.

STAFFAN JANSSON

Mer läsning

Annons