Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En helt okej bok om kompisar

Annons

LitteraturKan de prata om vad som helst nu? Var går gränsen mellan yrke och vänskap? Kan de undvika att trampa varann på tårna?

Men polarna sedan tonåren, som backpackat sig genom Europa, druckit bärs och jagat brudar tillsammans, har en gemensam nämnare som övervinner tvivlen: fotbollen.

Tack och lov, för det här är en rolig och rent av mysig bok, om än inte särskilt litterär.

Två män som för att undvika att tala om annat snackar fotboll, det är... eh... säg så här: Det låter banalt, det är kanske banalt-att döma är svårt, ungefär som att förstå den nya offsideregeln- men Bodström berättar hur han sitter på ett hotell i dramatiska Sydafrika, ett land slitet av spänningar och år av sönderfall, och ivrigt väntar på ett sms. Mobilen piper till. Holm. Det handlar om -VM-lottningen, inget annat. Det är en fin stund.

De vet vad som förenar dem, vad som för alltid cementerat deras vänskap.

Igenkänningsfaktorn är hög.

VM-feber är lika mycket en betraktelse över VM-turneringarna från 1970 fram till i dag som en historia om hur två vuxna män, efter sökande tonår och skakiga liv som unga, blivit medelålders, men fortfarande kan bli vansinnigt upprörda över hur fel en förbundskapten kan tyckas ha.

Det är sympatiskt.

Bodström och Holm levererar brottstycken ur livet och berättar sina VM-minnen.

Juristen Bodström utreder till och med "fotbollens främsta justitiemord", Staffan Tappers omtalade straffmiss mot Polen 1974. Han skriver: "Efter att VM avslutats gjorde jag en djupare analys av tabellen. (...) Vid den analysen upptäckte jag något som har retat mig sedan dess. Om övriga resultat hade blivit desamma skulle Sverige ändå ha fått exakt samma placering om straffen resulterat i mål".

Sverige slutade trea i sin grupp, en av två, där ettan och tvåan slogs om finalplats respektive att ta sig till bronsmatch.

"Vi kom sammanlagt femma i turneringen, vilket vi också hade gjort om Staffan Tapper hade satt sin straff. Någon rättssäkerhet har det alltså inte varit frågan om. Jag tycker verkligen att det är hög tid att Staffan Tapper får upprättelse."

VM-feber innehåller fakta och tabeller, men är främst en bok om två kompisar, varken mer eller mindre.

Den är helt okej. Trots att författarna i vissa avsnitt gärna hemfaller åt att prata fotbollsteknik i stället för verkliga känslor.

Trots slentrianmässiga beskrivningar av både VM i Italien 1990 och, faktiskt och förvånande nog, brons-VM:et i USA 1994.

Läs ett kapitel om dagen! Gärna tillsammans med den som inte förstår varför du är förtvivlat nervös inför Trinidad och Tobago-matchen på lördag.

CARL-JOHAN BERGMAN

Mer läsning

Annons