Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En hellyckad kväll i Leksandsgropen

Annons

Såg att Johan Tell skrivit en bok om svenskhet och myterna kring det svenska och osvenska. Lagom hette den visst. Där påstår Tell att vi inte alls är mellanmjölkens land, att varken sillen, köttbullarna, ordet lagom eller ens lingonsylten är vidare värst svensk. Kanelbullar möjligtvis, menar han. Men en sak är i alla fall säker. Benny Andersson är och förblir, tillsammans med sina gäster Helen Sjöholm och Tommy Körberg och hans egen orkester mitt i Leksands största grop, något av det svenskaste man kan tänka sig en medelhavsljummen augustikväll.

Benny Andersson förflyttar sig mellan dragspels-ståplatsen och pianostolen, utlyser 50 spänn till första dansparet på dansbanan. Något som knappast skulle ha behövts. Efter några få valstakter är den färgglatt upplysta banan nämligen knökfull.

- Dans är inte bara vertikal längtan efter horisontellt läge, det är kul också, mellansnackar Benny. Han är på sitt bästa humör och myser med sitt dragspel.

Marsch, klezmer, visa, blues, vals, Abba-dragspelscovers och en och annan bluesflirtig polska från Orsa blir det. Benny Anderssons orkester behärskar det mesta. Krumhorn, bastuba, blockflöjt och banjo.

- Det här är inte vilken skitpolska som helst, som en av bröderna Moraeus mycket riktigt antyder.

Riksettan och Knasluvan går snabbt, de många paren avviker snabbt från banan, utom ett som bjussar på en snurrig polkettpiruett. Galant liksom hela orkesterns prestationer.

När Tommy Körberg kliver in på scenen och kör gamla klassiker som Drömmen om Elin och Bobby Rydells 60-talshit Sway är dansgolvet fullt igen.

Slowfox, foxtrot, vals, schottis, polkett för att nämna några av danstakterna Benny Anderssons orkester behärskar.

Till och med Tommy Körberg, som för dagen har en bultande ond fot steppar loss bredvid Helen Sjöholm.

Tangovarianten av Money, Money, Money och en skön Helen Sjöholm-version av I do, I do, I do, I do, I do gör spelningen extra klurig.

- Stå kvar, det är kul att dansa polka när det är trångt, säger Benny som själv helst aldrig dansar. Men roligt har han i alla fall och bandet och Helen Sjöholm och Tommy Körberg och publiken, ja, till och med minstingarna bland publiken ser pigga och glada ut.

En lyckad kväll i gropa helt enkelt.

ÅSA JOHANSSON

Mer läsning

Annons