Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En hänförande bok om Säterdalen av Ljung

/
  • Ljusterån. Det särpräglade landskapet har lockat reseskildrare, poeter och konstnärer. Redan 1892 tolkade Olof Hermelin Säters dal åt det impressionistiska hållet.
  • Naturfenomen. Den mycket speciella silten i Säterdalen kan, beroende på andelen vatten den innehåller, vara beskaffad på disparata sätt. Det här är en vårlig syn i Säterdalen.

Annons

Den 18 november 2004 avgjorde regeringen saken. Säterdalen skulle bli naturreservat. Då hade länsstyrelsens beslut från den 17 december 2001 blivit bekräftat. Därmed var Dalarnas 166:e naturreservat ett faktum.

Intressen stod emot varandra. Naturvärden mot brukandeperspektiv. Markägarperspektiv mot bevarandevärden. Hur de som äger marken i Säterdalen ska ersättas är föremål för fortsatta processer.

Boken är skriven av Tomas Ljung på beställning av länsstyrelsen. Det präglar förstås framställningen. Boken är uppenbarligen tänkt att marknadsföra naturreservatet, men det hindrar ingalunda att Säters dal är hänförande välskriven, bred och djuplodande.

Säterdalen är en märklig plats och förutsättningen och märkvärdigast är silten; den flytjord med förrädiska egenskaper genom vilken Ljusterån sågat sig ned genom århundradena. Kornpartikelstorleken på 0,002-0,06 millimeter leder till en utpräglad flytjord.

Ljung beskriver det på ett för boken typiskt lustfyllt och faktaspäckat sätt:

I torrt tillstånd kan silten bilda stenhårda massiv med stabila lodväggar som kräver bergsborr för att tränga igenom. Å andra sidan kan silten hålla stora mängder vatten. Men vid en viss mättnadsgrad strömmar den iväg som en suspension med förbluffande förflyttningsförmåga i lutande terräng. (...) Under en fast skorpa kan den också vara mjuk som chokladpudding, när den solig vårdag närmast förstrött uppslukar en alltför ivrig traktor mitt ute på storåkern.

I augusti 1712 tvangs Solvarbobönderna begära skattelättnader hos Karl XII som en följd av att deras utkomstmöjligheter till stor del förötts. De tog hjälp av lantmätare Ekman för att förklara de väldiga och mystiska naturkrafterna.

Warande De Wattufloder så mycket fasligare, skadeligare och underligare som det idag är fasta och Slääta landet, kan i morgon wara neder i Jorden insjunkit så djupt och wijdt at man intet utan grämelse det åskåda kan. (...) när Stora och hastiga Rängnskurar, än på det ena stället falla, och än på ett annat öfwerflöda, då fogar wattnet sig hoopetals till det beqvämligaste stället, Som willigast ähr att Emottaga wattnets arbetande, till dess, der igenom hool blifwer j marken hwar till sig än mehra wattn drager som i stoor hastighet skiär sig både diupt och wijdt inunder stora åkerstycken oppå släta marken (...) med förskräckeligt Buller och dåhn kastas Öfwerända och blifwer till intet.

I Säterdalen, som är klassisk svensk geologisk utflyktsmark och som är sällsynt väldokumenterad, är emellertid erosionen i niporna mindre dramatisk.

Ljung tecknar en initierad och medryckande bild av bygdens historia, från Gustav Vasas anbefallning av upprustningen av "Sätra hus" 1555 till våra dagar. Källforskningsarbetet imponerar.

Den väldiga ansträngningen att 1624 uppföra anläggningar för bearbetning av Faluns koppar längs Ljusterån omintetgjordes av 15 apokalyptiska minuter den 1 maj 1625. Landshövding Peter Kruse skrev till Axel Oxenstierna hur

wattnet sålunda tagit öfwer hand och uti en fjärdings timma allt warit öfwer hvarannan och i tusen stycken sönder, hvad i strömmen tillförene hafwer stått och med mycken omak och flit byggt war, ibland vilket nio människor borta blifna äro.

Alla dalasocknar fick dagsverksplikt för att bygga upp allt i Säterdalen igen. Men 1642 flyttades myntningen till Avesta.

Säter fick fabrikationsindustri mycket tidigt och så länge skråväsendet fanns var Säthers plåt- och harneskmakarämbete en maktfaktor i bygden. Säter gick in i en andra vår 1748-1851 som en flöjd av manufakturverket, men vårfloden 1851 sköljde bort allt och en eldsvåda 1855 var förödande. Smedjebacken hade fått sin kanal på 1840-talet och blev en övermäktig konkurrent.

Men inte bara de svårt miljöförstörande industrierna har präglat Säterdalen. Nöjes- och friluftsliv har länge haft en framträdande roll i dess historia. Redan 1882 kom 48 fulla järnvägsvagnar från Borlänge till midsommarfirandet.

Ett vittne berättar om 1804 års majstångsresning och som stadspark fungerade Säterdalen från 1850-talet. Under 1890-talet gästades dalen av nationellt kända agitatorer med socialism, frikyrklighet eller nykterhet på programmet.

En glansera utgör de friluftsföreställningar som utvecklade sig till osannolika folkfester. Redan 1908 såg 10000 personer kostymspelet Valhall. Kungliga Dramatiska teatern gästspelade flera gånger.

Gösta Ekman spelade Birger Jarl i Bröllopet på Ulfåsa 1913 inför 20000. Jag begriper inte hur folk i de bakre leden kunde höra någonting.

Strindbergs Engelbrekt satte 1935 punkt för de historiska skådespelen. 1936-1957 var istället Säterdalen vallfartsort för operettvänner; Nils Poppe var först ut med Vita hästen 1936.

Antagligen satte Gösta Nordgren alla tiders publikrekord det febriga snoddasåret 1952. Ingen vet hur många som kom. 1965 gick världsmästaren Ali några uppvisningsronder i Säterdalen. Ljung sammanfattar:

Innan folkparksdöden till sist även slog klorna i Säterdalen skulle mycket minnesvärt här utspelas, från 60-talets ändlösa raggarkaravaner över 70-talets milaftnar med kolbullar och mogendans till de sista decenniernas monstershower och rocktåg.

JENS RUNNBERG

Fakta: Litteratur Kulturgeografi

SÄTERS DAL

Tomas Ljung

Länsstyrelsen

Mer läsning

Annons