Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En gåtfull gudsman

Annons

I boken skingrar Radzinskij knappast dimmorna kring en av historiens gåtfullaste gestalter utan ersätter i stället en mytbild med en annan. Detta är han medveten om.

Det nya är att också personer med positiv inställning till Rasputin kommer till tals. Deras röster tystades tidigt men kan nu avlyssnas i återfunna dokument. Ur förhörsprotokoll, polisrapporter, brev och telegram når de läsaren.

Framställningen är vidlyftig och ofta förvånande virrig. Huruvida översättningen därvidlag spelar in kan jag inte bedöma.

Fram ur flödet av fakta och tolkningar träder en karismatisk gudsman, vars sexuellla dådkraft hela tiden demonstreras utan att riktigt bevisas.

Största gåtan av alla är hur tsarparet, den lättledde Nikolaj II, Nicky kallad, och hans viljestarka och maktbegivna tsaritsan Alexandra Fjodorovna, ständigt benämnd Alix, kunde låta sig dåras så av en man som hela Ryssland hatade och vars utsvävande leverne de oavbrutet informerades om.

Förklaringen kan inte enbart vara att han med böner och sin blotta närvaro botade deras ende son, tronföljaren, från dennes attacker av blödarsjukan eller att han genom beröring avvärjde tsaritsans migrän.

Författaren hävdar att parets tilltro till Rasputin, av dem kallad "Vår vän", berodde på att de såg honom som helgon och "gudsdåre" med övernaturliga gåvor. Långt driven extas och hypnos nämns som hans redskap.

De två teser Edvard Radzinskij driver hårdast är att det är omöjligt att förstå Rasputin utan att förstå den så kallade piskarsekten och att det inte var Rasputin som påverkade tsaritsan utan att han i stället tolkade och gav ord åt hennes önskningar, vare sig det gällde utbyte av ministrar och biskopar, inställning till krigsdeltagande eller annat.

Piskarsekten ägnade sig åt estrem asketism parad med gruppsex under hemliga glädjemöten. Mottot "synd skall med synd fördrivas" skymtar. Rasputins ständiga besök hos prostituerade, noggrant dokumenterade av hans nitiska polisövervakare, och hans makt över aristokratins damer skulle kunna pusslas in i den bilden.

I boken kommer man Rysslands mäktiga, främst tsarparet, intimt inpå livet. Rasputin kallar dem "mamma" och "pappa" och kommer så småningom att bli den som tilllsammans med tsaritsan och dennas närmaste väninna Anna Vyrubova styr Ryssland. Det raseri denna trojka river upp är starkt bidragande till den annalkande revolutionen.

Den fattige bondpojken Rasputin med sin betvingande blick blev frälst och pilgrim. Hans påverkan på människor förde honom till tsarkretsen, där man traktade efter "gudsmän". Slutet av sitt liv framlevde han i skräck för att mördas. De senaste åren drack han våldsamt men ingenting rubbade tsaritsans tilltro till honom. Snål som hon var gav hon honom inte pengar, och han bad aldrig om några, men hon sydde själv sidenskjortor åt honom och hade honom som ständig förtrogen.

Han däremot uttalade sig under en orgie så här om henne: "Den här kaftanen har jag fått av gumman, hon har själv sömmat den... Aj, aj, aj! Vad skulle tanten säga om hon såg mig nu." Då hade han, enligt författaren, just tagit av sig skjortan och visat könsorganet.

Två gånger avvärjde Rasputin uppenbarligen Rysslands deltagande i krig på Balkan, ett krig som tsaritsan var starkt emot. När första världskriget bröt ut 1914, var han utslagen efter ett mordförsök. Från sjukhuset telegraferade han till tsaren: "...ett hav av tårar, omåttligt, och av blod. (...) Du är tsar, folkets fader, låt icke de vettlösa triumfera och driva sig och folket till undergång."

Tsaren avbröt mobiliseringen men lät sedan åter övertala sig till krig.

De fruktansvärda scener som utspelades då Rasputin mördades 1916 finns givetvis också med i boken.

Nedlockad till den utsökt inredda källarvåningen av fursten Felix Jusupovs palats i St Petersburg bjöds han på förgiftade bakelser, dekorerade för att gå i färg med inredningen, och förgiftat vin. Proceduren drog ut i timmar och Rasputin fortsatte att leva medan tre sammansvurna väntade i trappan.

Varför insåg han inte vad som pågick, undrar författaren, och framför teorin att Rasputin var förälskad i Felix och att denne lugnade honom med erotiska lekar.

En av de sammansvurna var tsarens släkting, storfurst Dimitrij Pavlovitj.

Författaren hävdar att det var han som slutligen fällde Rasputin med två skott sedan först Felix och sedan en annan av de fyra inblandade missat.

Männen kom överens om en annan version för att ingen skugga skulle falla på Dimitrij, som var tänkbar som ny tronpretendent. Den accepterades lång tid som den korrekta.

Liggande på marken på palatsets gård, dit han släpat sig, och fortfarande vid liv, blev Rasputin föremål för Felix besinningslösa slag och sparkar. Sedan dumpades han, ännu levande, i floden där hans lik hittades några dagar senare.

Ingen av de inblandade fick något kännbart straff. Den bisexuelle Dimitrij, som varit både rival med Felix om tsarens systerdotter och Felix älskare blev så småningom känd i Paris som älskare till Coco Chanel.

Det gick, som synes, vilt till redan vid förra seklets början!

Historikern Edvard Radziskij har tidigare skrivit en biografi över tsar Nikalaj II. Han är Rysslands Herman Lindqvist, såtillvida att han via tv spritt historia till allmänheten.

Hans sätt att popularisera märks inte minst i beskrivningen av mordet på Rasputin. Däremot förvånas man av den brist på stringens och reda som kännetecknar hans Rasputinbio-grafi.

Läsvärd är den likafullt i kraft av sitt makalösa ämne.

INGER DAHLMAN

Mer läsning

Annons