Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En dussinfilm i genren

Annons

Tjuvar kan aldrig lägga av när de är på topp, det är ett känt faktum. Bara en sista stöt...

Så när en lyxkryssare med en jättediamant ombord lägger ankar vid paradisön dit mästertjuvarna Max och Lola dragit sig tillbaka så börjar det klia i fingrarna igen. I alla fall hos vissa.

Pierce Brosnan har spelat gentlemannatjuv förut och har den rätta känslan för det. Elegant, avmätt, sofistikerad.

Men han är också en rastlös själ, i behov av adrenalinkickar. Paradiset kan vara ett ganska trist ställe.

Flickvännen Lola (Salma Hayek) är mer tillfreds med ett stilla liv och vill inte tjuva mer. Hon försöker till och med steka ägg vid ett tillfälle. I den scenen hamras det in att hon vill bygga ett HEM.

Polisen Stan (Woody Harrelson) som dragits vid näsan av tjuvparet ett antal gånger förut dyker plötsligt upp och är naturligtvis rejält revanschsugen. Som så ofta förut så utvecklas en hatkärlekrelation mellan jägare och byte.

Stans och Max gnabbande och trevande vänskapsrelation är mycket av behållningen av filmen.

Framför allt Woody Harrelson är en mästare på att spela "sköna lirare".

Annars är detta en dussinfilm i genren. Någon riktig spänning lyckas inte infinna sig och den är bara rolig ibland. Det är knappt ens intressant att spekulera i hur stöten ska gå till.

Till sist tappas allt fokus på vad som borde driva handlingen framåt. Och det är inte huruvida Max ska förstå vad som verkligen betyder något i livet, eller om han bara vill vara en bekymmerslös playboy.

Regissören Brett Ratner har i stället riktat in sig på att zooma in Salma Hayeks halvnakna kropp ur alla tänkbara vinklar. Till slut känns det riktigt fånigt. Han måste tänka sig en publik av neandertalare - annars borde mer möda vara lagd på att knåpa ihop en smart intrig. Utan en sådan faller en dylik film platt.

ANDERS GUSTAFSSON

Mer läsning

Annons