Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En deckare med flera skikt

Annons

Kriminalroman står det längst ner på omslaget till José Carlos Somozas Idéernas grotta, men det är en innehållsdeklaration som bara täcker en del av denna ovanliga och märkliga bok, skriven av en fyrtiofemårig spansk psykiater och författare.

En mordgåta finns det naturligtvis i berättelsen, och därtill en egendomligt grym sådan, men djupare sett handlar den mer om livssyn och livsstilar, om filosofi och religion och om livet i Aten på 300-talet före Kristus.

Upprinnelsen till det hela är, enligt fiktionen, ett gammalt fragmentariskt papyrusmanuskript, som visserligen är förkommet men vars innehåll finns bevarat i en avskrift.

Denna har nu tagits omhand av en översättare i vår egen tid, som är bokens egentliga jag och vars kommentarer hela tiden beledsagar och kompletterar den ursprungliga texten.

I denna berättas om ett bestialiskt mord på en ung efeb, Tramachos, vars sargade kropp med urtaget hjärta en dag hittas i bergen utanför Aten. Man slår fast att han dödats av vargar, men Diagoras, som varit Tramachos lärare och mentor i Platons akademi, vill ha ytterligare klarhet i fallet och anlitar för det ändamålet sin vän Herakles Pontor, den berömde "uttydaren av gåtor".

Nu uppdagas en hel del besynnerliga omständigheter kring dödsfallet, och dessutom följer strax efteråt två liknande händelser i Tramachos nära vänkrets.

Herakles metod i sina efterforskningar är att noggrant iaktta alla detaljer och därifrån utan alla förutfattade meningar dra sina slutsatser. Han är realist och logiker i motsats till Diagoras, som är en hängiven anhängare av den platonska filosofin med dess tro på en översinnlig idévärld och dess stränga moralism.

Herakles finner att Tramachos varit en helt annan människa än den unga, oskuldsfulla yngling som Diagoras föreställt sig. Han har haft nattliga möten med en prostituerad kvinna utanför staden, och han har dragits in i en dionysisk sekt, vars medlemmar drogar sig och ägnar sig åt sexuella utsvävningar och rituella mord. Det är här Tramachos och hans vänner mött sitt öde.

Diagoras kan knappt tro sina öron när Herakles berättar, men när han följer honom till sektens möten blir han till sist övertygad och förkrossad.

Det visar sig att Aten är något helt annat än den trygga och ordnade värld han föreställt sig, och också Herakles blir förvånad över de irrationella och makabra böjelser som människan kan bära inom sig.

Detta är i och för sig en spännande historia, som också ger en levande och i flera avseenden trovärdig bild av forntidens Aten, men det är ändå bara hälften av Somozas roman.

Den andra hälften tillhör den förmenta översättaren. Under sitt arbete har denne nämligen upptäckt att den gamla papyrusrullens berättelse är "eidetisk" - den har en dold undertext med helt annat innehåll.

Vart och ett av papyrusmanuskriptets tolv kapitel har ett antal uttryck eller bilder som, upptäcker översättaren, alluderar på den grekiske sagohjälten Herkules tolv storverk, och det blir nu hans uppgift att försöka lösa dessa gåtfullheter och komma fram till textens egentliga mening och författarens avsikt med den.

En efter en faller pusselbitarna på plats, men arbetet blir allt obehagligare för översättaren, när han finner sig själv indragen i den historia han är i färd med att översätta!

Som framgår av denna redogörelse är det en förbryllande bok som Somoza har skrivit. Vad han egentligen har för budskap med den är inte lätt att säga men han ställer en rad väsentliga livsfrågor och bjuder på både spänning och underhållning.

GÖRAN R ERIKSSON

Mer läsning

Annons