Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En Carmen i bikini

Annons

Beskriv mig gärna som knäpp", sade Malena Ernman i en intervju med tidningen härom året och med Ernman har publiken kommit att förvänta sig det oförväntade. Men hon överträffade sig själv i går, när hon sjöng Habaneran ur Carmen simmandes ryggsim i Dalhallas vatten.

Operafestivalen 2004 slutade med ett saftigt utropstecken. Den konst som delar av operaeliten 2003 deklarerade var hotad har väl aldrig mått bättre i Dalhalla?

Norrköpings symfoniorkester föreföll vara i toppform. Dirigenten Patrik Ringborg höll sig längs huvudfåran i tolkningarna, men fokuset och ensemblespelet var inspirerat. Konserten innehöll ovanligt många orkesterinslag, men måste varenda operakonsert börja med ouvertyren till Figaros bröllop?

Det är svårt att se att några svenska sångare ska kunna göra Malena Ernman eller Peter Mattei rangen stridiga inom respektive fack. Avslutningskonserten mönstrade det bästa vi har - och den blev bättre än vad man har rätt att begära. Jag utnämner den utan vidare till det både roligaste och bästa som givits i Dalarna i år.

Mikrofonmyggor gav en sublim ljudproduktion och frihet att agera längs hela de tiotals meter som Dalhallas scen sträcker sig.

Peter Mattei strålade av självförtroende och visade allt det som gör att La Scala och Metropolitan bjuder över varandra för att han ska komma dit. Men i går var han i Rättvik!

Han klättrade på inredningen som kärlekskrank greve i Hai già vinta la causa ur Figaros bröllop, men imponerade väl mest i Sången till aftonstjärnan ur Tannhäuser och Cortigiani, vil razza ur Rigoletto som han sjöng också förra gången han var i Dalhalla. Den allsång som sprider sig som en farsot över landet har sedan en tid också nått operan och Mattei lät publiken bli Carmenkör i Toreadorarian.

Jag har funderat på vart Malena Ernman är på väg röstligt, och svaret fick jag i går. Hon är inte på väg någonstans, utan behåller sin lyriska och mycket rörliga stämma. Tyngdlyftare som sniffar på ammoniak har man ju hört talas om, men mezzosopraner som drar i sig tåbira!? Ernman har tidigare gjort sig känd för att hjula och sjunga, eller att hänga i lianer och sjunga. Till detta kan nu läggas bada och sjunga.

Hennes ryggsimshabanera kommer att låta talas om sig (det var under 10 grader varmt i Dalhalla under natten till lördagen). Spexandet (hon kunde inte låta bli vare sig Matteis eller Ringborgs ändalykt) riskerar att skymma att hon faktiskt sjöng som en gudinna. Det är inte att överdriva att hon befann sig på Baltsas och Bartolis tinnar i Nacqui all'affano ur Askungen.

Publikreaktionerna var våldsamma. Tre stående bifall lockade fram Rossini- och Mozartduetter och återigen ett sjödrama - nu med Mattei som joker.

Det blir inte bättre.

Det blir inte mera lustfyllt.

Det var så bra som det går.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons