Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En bygd sedd ur vitt skilda perspektiv

Annons

"Om man rörde sig ute i skogen hade man framför sig inte bara botanik och potentiella resurser - utan juridik och en avspegling av maktförhållandena i samhället. Själva samhällsstrukturen var på ett påtagligt sätt manifesterad i naturen."

Avslutningsorden i ekonomhistorikern Anna Eriksson-Trenters och historikern Bo Perssons artikel Landskap och juridik belyser också utgångspunkten för Periferins landskap, en delrapport från det tvärvetenskapliga forskningsprojektet Flexibilitet som tradition.

"Begreppet landskap är oproblematiskt - tills man börjar fundera på det", konstateras i en annan av bokens texter.

Milt uttryckt. Vad man ser när man strövar i trakterna kring Ängersjö socken i södra Norrlands inland - vad landskapet är - beror i högsta grad på om man kommer som socialantropolog, vegetationsekolog, ekonomhistoriker, etnolog, historiker, arkeolog, kulturgeograf eller biolog med inriktning på ekologi och geovetenskap.

I Periferins landskap har man fogat samman pusselbitar från bland annat ovanstående forskningsgrenar till en översiktsbild av ett område i Hälsingland, Härjedalens kommun, Jämtlands län där ett 90-tal människor lever på en yta dubbelt så stor som Storstockholm.

Många kockar och en jäkla soppa, kan tyckas, men resultatet kan närmast beskrivas som skönlitterärt.

Och det är menat som ett djupt positivt omdöme. För vad det tvärvetenskapliga förhållningssättet för med sig är den där existentiellt värdefulla dimensionen av osäkerhet och öppenhet som man träder in i när man läser en bra roman.

Det känns helt enkelt som om det handlar om människor, vilket sällan händer när man läser litteratur som av akademisk nödvändighet har låst sig vid ett enstaka gränssnitt.

Därmed inte sagt att alla texter var för sig är svindlande. Vissa skribenter sitter med näsan väl djupt i kyrko- och jordeböckerna och rabblar ägoförhållanden för att kunna uppbåda något utöver ett lokalt intresse.

Det är i stället i glappet mellan perspektiven som Periferins landskap blir engagerande, till exempel i den abrupta övergången från en pollenarkeologisk undersökning av fäbodväsendets utveckling till en kommunikationshistorisk läsning - kryddad med genusvetenskap - av transportvägarna i samma område.

Vissa artiklar står dock ut av egen kraft, till exempel socialantropologen Ann-Kristin Ekmans analys av Ängersjöbornas egenhändigt ritade bykartor, etnologen Ella Johanssons genushistoriska läsning av "Halladagboken", torparhustrun Ingrid Larssons arbetsdagbok från 1920-talet - och särskilt historikern Maria Wallenberg Bondessons Rum, väckelse och gemenskap, som berättar om 1700-talets religiösa väckelse i Hälsingland, en närmast subversiv rörelse som genom att överskrida geografiska, sociala och administrativa gränser utmanade (och på sikt uppdaterade) den kyrkliga makten.

Änkan Karin Johansson, citerad i Bondessons text, beskrev för tre sekel sedan sin omvändelse så här:

Jag levde en tid världen alldeles lik, söp svor dansade m.m. I ett bröllop började jag få en fasa för dans, varest hände, att en osynlig hand liksom kastade mig ur dansen. Jag såg då, hur de, som dansade, trampade på Jesu blod. En stark ånger överföll mig, så att andedräkten trycktes i mitt bröst. Jag kände Guds vrede, jag förskräcktes, jag fruktade, att himmel och jord skulle sammanslås, såsom en bok. Sedan vid den heliga nattvardens begående kände jag, att den helige ande blev rådande hos mig, och bekom en glädjefull försäkran om Guds nåd. [...] Ifrån den tiden har jag haft en innerlig håg att befrämja andras omvändelse.

Men livet i glesbygden kan också vara mer prosaiskt, som i en notering i Halladagboken i april 1925:

På Lördag den 25 var Pappa på posten var borta till kl 5 på aftonen, Svante och Lars körde ved. På Söndag den 26 var Edor hit Pappa och han gick på byn om aftonen, de övriga vore hemma. På Måndag den 27 var Svante till Aspåsen och fick hö. Pappa och Lars sov hela dagen, Mamma var till åsen på kvällen, Ingeborg, Svante och Lars var på Cirkus till Backkornladan på kvällen, Elias och Ås Erik och Albert var hit.

Det är där någonstans, där världsbild skaver mot världsbild, som en bygd som Ängersjö träder fram i naturlig storlek.

NLKLAS DARKE

Mer läsning

Annons