Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En annorlunda Sverigeodyssé

Annons

Man kunde i och för sig ha trott att kritiken mot dokutrenden skulle ha mattats av vid det här laget, men så är inte fallet. I går gick till exempel Marcus Birro här i tidningen till storms mot "kulturförflackningen" med ett rejält ilsket kulturmanifest. Inledningen löd:

"Sverige är på väg att slira rätt ner i det kulturella diket. I tider när Sveriges näst största kultursidor på allvar diskuterar dokusåpor på mittuppslag (...) anser vi att måttet är mer än rågat."

Oavsett vad man tycker om resultatet - det vill säga om reality är givande eller inte - så kan de flesta enas om att dokuboomen gör nästan all kultur till trash.

Men det finns undantag.

Regeln tycks vara att finkultur fulas ned av reality, medan fulkultur lustigt nog förfinas. Ta bara de svenska serierna.

Martin Kellerman gör riktiga intervjuer i Rocky och tecknare som Mats Jonsson, Åsa Grenvall och Daniel Ahlgren har gett ut ett flertal självbiografiska skildringar. Resultat: Kulturella pluspoäng.

Nu verkar det dessutom som om de svenska serierna sakta flyttar sig bort från det självbiografiska för att istället närma sig det dokumentära reportaget. Resultat: trashmomentet minskar ännu mer.

Fulkultur blir finkultur på riktigt. Och det är inte bara en svensk företeelse. Journalistik i serieform sprider sig över hela världen.

- Det började med en självbiografisk trend, men det fanns nog en gräns för vad man kunde berätta om sitt eget vanliga tråkiga liv. Folk var tvungna att börja undersöka saker och göra serier om det istället, säger tecknaren Simon Gärdenfors.

Han borde veta. Gärdenfors var en av de första att använda den dokumentära stilen i Sverige. Redan kring år 2000 levererade han tecknade reportage till Galago.

- Det känns som om serier - och även litteratur för den delen - blir mer eftertänksamma former av konst om man lägger till något dokumentärt. En tv-serie med realityinslag kan aldrig bli djup- lodande. Men i en serie kan du beskriva dina egna tankar mycket lättare än om du blir filmad i Big Brother.

Med den lärdomen i bakhuvudet har Gärdenfors påbörjat ett nytt serieprojekt. På sin hemsida har han lagt upp den något udda frågan "Vill du att Simon ska äta din mat och sova på ditt golv?" tillsammans med ett formulär där man kan anmäla sitt intresse för att hysa tecknaren under några dagar nästa vår.

Tanken är att Gärdenfors ska åka Sverige runt under fyra månader och sedan skildra resan i ett slags roadmovie i serieform. Titeln är Simons 120 dagar.

- Den avgörande faktorn till varför jag kom på det här var en film som heter My date with Drew, som handlar om en kille som hyr en videokamera och försöker få en dejt med Drew Barrymore.

När han till slut lägger upp en trailer på internet så lyckas han. Då fick jag en insikt i hur mycket en hemsida faktiskt kan ta skruv.

Att tekniken fungerat även i det här fallet råder det ingen tvekan om - 150 personer har redan hört av sig och vill hysa honom.

- Av dessa är det bara tio personer som jag känner och tio som jag vet vilka det är. Resten är främlingar - de flesta i min ålder, 28, eller yngre. Många är seriefans.

Men hur tänker man då inför ett sådant här arbete? Och vad kommer Simon Gärdenfors att censurera?

I samband med mordet på Anna Lindh fick han själv uppleva hur det känns när verkligheten kommer nära, eftersom en av de bekanta som han hade avbildat under arbetet med boken Lura mig! (om mytomaner han mött i sitt liv) visade sig vara den brottsmisstänkte så kallade 35-åringen.

Mannen släpptes senare av polisen. Men Gärdenfors vävde in hela historien i boken.

- Det var lite av ett moraliskt dilemma för mig. Jag fick dåligt samvete, för jag profiterade på en person som även om han inte var en jättenära vän, ändå var en bekant. Jag fick rätt mycket kritik för det också.

Så hur mycket kan de som tar emot Gärdenfors räkna med att han stryker?

- De får nog först och främst vara beredda på att de inte kommer med överhuvudtaget. Det blir ju bara ett fåtal händelser som kommer att få plats. Alla som pratar med Martin Kellerman på krogen tror att de kommer att hamna i Rocky, men så funkar det ju inte. Händer något spektakulärt kommer det väl att hamna i boken, men man får också se vad samvetet sätter för spärrar.

Vad vill Gärdenfors med resan? Tja, inte är det att "skildra Sverige av i dag", även om han medger att det nog kan komma att bli resultatet av resan.

- För mig är det faktiskt mest en möjlighet att få göra en rolig resa. Det handlar väl också om sökandet efter kickar. Av det här projektet vill jag få ut en underhållande serie, en intressant resa, sjuka upplevelser, överraskningar...

Den som vill se resultatet lär få vänta i ett år. Resan börjar i mars. Först under sommaren beger sig Simon Gärdenfors hem igen.

- Jag kommer nog att sitta i minst fyra månader och teckna efteråt.

ANDERS MILDNER

Mer läsning

Annons