Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En allt enklare Edelfeldt

Annons

Att det så kallade vuxenblivandet kryper allt högre upp i åldrarna är ett intressant samtida fenomen. Att bli med barn, bostad och arbete-kort sagt bli en etablerad samhällsmedborgare enligt det traditionella byggets mallar är ingenting som brådskar på 2000-talet.

Joni (som i sångerskan Joni Mitchell) i Inger Edelfeldts senaste roman är fyrtiofem år och ensamstående med en dotter på fem år. Mamma sent i livet alltså. Men vuxen? Tydligen inte enligt henne själv och den omgivning hon speglar sig i.

Lagom till sin 45-årsdag bestämmer hon sig för att lägga det gamla kaotiska, småbohemiska livet på hyllan, bli vuxen, vilket i sammanhanget förutsägbart nog betyder mogen kärleksrelation, god mor, ordning och reda.

Motvilligt inser hon att tonårsdrömmarna om en singersongwriter-karriär är svår att förverkliga när man är nyfattig och ensamstående småbarnsmamma i Konsumsverige. När vardagens realiteter har den dåliga smaken att göra sig påminda finns ändå tonårens musikaliska husgudar, glamrockarna och idolen framför andra, David Bowie, att ta sin tillflykt till. Det är förstås inte riktigt åldersadekvat men är det egentligen ett stort problem?

Genom åren har Inger Edelfeldt, inte minst i sina novellsamlingar, visat ett skickligt och säkert handlag när det gäller psykologisk inlevelseförmåga och fingertoppskänsla för samtidens uttryck och tonfall.

Edelfeldts gehör är det inget fel på. Men även om det är väl avlyssnat lämnas inte mycket kvar till läsaren att fundera över. Så var också fallet i Edelfeldts förra roman Svarta lådan om en deprimerad 49-årig kvinnlig gestaltterapeut.

I den var texten färdigtuggad och problematiken redan analyserad på bästa terapiprosa kryddad med New age-anstucken livsfilosofi. Något engagemang för huvudpersonen var också där svårt att uppbåda.

Edelfeldt tycks ha övergett sin metod att med små medel dubbelexponera sina huvudpersoner på ett sätt som komplicerar berättelsen och samtidigt blixtbelyser samtida företeelser och rörelser. De där som är så svåra att få syn på för att de ligger för nära.

HENRIETTE ZORN

Mer läsning

Annons