Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Elias spelning inleddes med missförstånd

Annons

Jag tror folk vill att vi ska spela för att det är ärligt och passionerat. Det är musik på riktigt, säger Elias Åkesson från Falun.

Elias one man band, som han kallar sig, har både spelat ensam och, som nu, med bandet The wizzkids.

I en fyrbäddshytt sitter Elias med The wizzkids, eller trummisen Daniel Vegerfors, och basisten Jon Lennblad.

- Det blev något missförstånd här för arrangörerna verkar tro att jag är en trubadur. De hade bokat ett gäng band och alla skulle spela på stora scenen utom vi, vi skulle spela vid poolbaren en gång och en gång i karaokebaren. Vi är ingen trubadur eller underhållare, vi är ett band.

Elias har gjort runt 40 spelningar det senaste året. Musiken är en blandning av country, rock och pop. Tidigare var han med i Falubandet Perplex, men sedan ett och ett halvt år spelar han själv eller tillsammans med olika band. Med The wizzkids har han spelat i ungefär ett år.

Målet är inte att bli stor, framgångsrik och kommersiell.

- Jag ser det här lite som att bygga med lego. Just nu bygger jag ett legohus, det är roligast att bygga. När huset är klart leker man inte med det. Nu bygger jag och det är en trivsam situation.

Killarna plockar i hop sina grejer, det är dags att soundchecka.

- Har ni nyckel? frågar Elias och stänger dörren när ingen säger nej.

Fem över sju och bandet skulle ha börjat spela för fem minuter sedan. Det är tomt vid stora Metropolscenen. Elias stod inte med på det gamla spelschemat.

Tio över sju och tio i publiken.

Bandet går upp på scen.

- Jag blir helt ställd, jag vet inte vad jag ska säga, säger Elias.

- Jag känner alla i lokalen, det blir en väldigt familjär spelning för ett slutet sällskap det här. Ljudtekniker och barpersonal, tack för att ni ville komma.

Det känns nästan som en repetition i början, men några meningar in i första låten känns det som att publiken blir större. Den borde vara det. För det här är riktigt bra.

Elias sjunger naket, aggressivt, desperat, känsligt, rått, andfått och supersäkert.

De bästa låtarna är de där han blandar röstlägen. Han använder rösten väl och nästan tvingar känslor på publiken.

Emellanåt plockar han fram munspelet. Och pratar lite grann.

- Det är en kul resa det här, fast vi ska ju ingenstans. Man ska ju bara hem igen. Tack till er som inte sitter i era hytter och dricker taxfreesprit nu. Jag skulle ha gjort det, tror jag.

Och publiken skrattar. Det har faktiskt kommit några fler nu.

I'm alright I'm a star now, sjunger Elias Åkesson. Och det känns som att han har rätt.

Mer läsning

Annons