Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Efterlängtad a-kasseroman

Annons

Eriksson heter han i boken och berättelsen om honom och hans kurskamrater under ett år på ett AMU-center är en tröstlöshetens litania trots att utbildningen som ges förklaras förstklassig.

Den finlandssvenske lyrikern Gösta Ågrens diktrader "Oroa dig inte. Det ordnar sig aldrig!" ringer i Erikssons öron. Denne skiljer sig nämligen från merparten av sina olycksbröder genom att ständigt läsa poesi och prosa och också själv skriva. En kort tid har han försörjt sig som lokalredaktör.

Roman kallar Stoor sin bok, men den är lika mycket en lägesrapport. Utan över- eller undertoner berättar han om dagarna i den snickarverkstad, där Eriksson och andra haverister slåss med maskiner och instruktionsböcker, väl vetande att något jobb inte väntar.

Huvudskälet att de är där, är bidraget. Försovningar, permissioner och skolk är legio. Under sommarsemestern uteblir 80 procent av eleverna. Eriksson hör till de ovanliga. Han knegar på utan frånvaro och efter sin ganska medelmåttiga förmåga. Men föga hjälper det honom. Bara detta att ha varit AMU-elev tycks vara ett oövervinneligt hinder för att få arbete.

Själva glanslösheten och vardagligheten i Stoors berättelse bidrar till dess genomslagskraft.

Den är en förfärande strålkastare mot hur människor manipuleras hit och dit mot bättre vetande, kanske för att bli viktiga siffror i en statistik mer än för att hjälpas till ett anständigt liv.

"Du misslyckas då med allting, sa farsan en gång då jag slutat ett arbete." Med den meningen inleds Omskolad. På en av bokens sista sidor får dess huvudperson konstatera: "Ingen kan känna sig så ensam som den som är arbetslös." Ändå har han hustru och en liten son och ett hem. Märkligt tyst är Stoor om den delen av hans liv, nästan som om den inte var verklig. Istället är det det isande baracklivet under kursmånaderna som hamras in och sedan skammen att inte få ett jobb.

Kritiken mot länsarbetsnämnden är inte heller nådig. Bland annat kommenteras det faktum att man därifrån kallar Eriksson en andra gång till den kurs han redan bevistar. Skrivelsen är dessutom daterad 25 februari, vilket är fyra dagar efter kursstarten.

Den sortens nonchalans mot människor som redan är slagna är det Oscar Stoor vänder sig mot i Omskolad, som känns så starkt autentisk att man misstänker att skrivelsen är kopierad ur verkligheten.

Detsamma gäller också Erikssons öde, denne skogsälskare som slogs ut då maskinerna tog över skogen och som sedan inte fann sin plats trots otaliga kurser, vidimerade på 37 olika papper.

INGER DAHLMAN

Mer läsning

Annons