Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dylans relation till kvinnor saknas

Annons

Bob Dylans betydelse för rockmusikens omvandling från populärmusik till ett särpräglat konstnärligt uttryck kan förmodligen inte överskattas. Hans sätt att skriva sångtexter och föra in poesin i rockmusiken och därigenom påverka kommande generationer är en milstolpe inte bara inom musiken utan även för det skönlitterära uttrycket. Därför nämns han också allt oftare som en möjlig Nobelpriskandidat.

Det var under 60-talet som genombrottet skedde, och då var det på bred front inom musiken, det var alltså inte bara Dylan som förändrade rockscenen. Men han drev sångtexternas konstnärliga nivå betydligt längre än vad någon annan gjorde.

Märkligt nog finns det inte någon bok skriven på svenska som behandlar det genombrott som Dylan gjorde. Det finns en del översatta biografier, av Anthony Scaduto, Clinton Heylin och Howard Sounes, men ingen med ett svenskt signum. Därför är det glädjande att det lilla förlaget Ellerströms nu utger Mats Jacobssons avhandling Dylan i 60-talet.

Jacobsson närläser Dylans sånger från debutskivan Bob Dylan (1961) och följer sångernas utveckling genom tre akustiska skivor och tre elektriska fram till den countryinfluerade John Wesley Harding (1967). Detta är alltså en litteraturvetenskaplig avhandling som koncentrerar sig på sångtexterna och inte på de musikaliska referenserna i första hand.

En tematik för Jacobsson är kontexten som de är skrivna i. Det är 60-talets motkultur som är utgångspunkten. Först följer han Dylan när han kommer till Greenwich Village i New York i början av sextiotalet och befinner sig i centrum för folkmusikscenen, och sedan när Dylan börjar spela elektrisk folkrock och blir en rockidol. En central bok som Jacobsson använder sig av i förståelsen av Dylans sånger är Herbert Marcuses Den endimensionella människan, som skildrar hur det kommersiella samhället utplånar individens särart.

Mats Jacobsson skriver om Dylans olika fadersfigurer och om hur hans fadersuppror ser ut. Dylan bryter närapå med sin far då han lämnar Minnesota och beger sig till Greenwich Village, en tydlig markering är ju också att han byter namn från Zimmermann till Dylan. Woody Guthrie blir en musikalisk fadersgestalt. Först plagierar han Guthrie för att sedan göra upp med honom, och då söker han sig i stället till beatpoeter som Allen Ginsberg och rockmusikerna i England.

Auktoriteter som representerar makt är alltid negativt skildrade. Dylan skriver om den förtryckta individen i det kommersiella samhället. Sångerna blir alltmer pessimistiska.

Mats Jacobssons avhandling är mycket kunnig. Han har verkligen läst den mängd Dylantolkningar som finns och han har själv en stor förmåga att analysera sångtexterna. Boken är möjlig att läsa både för den som kan sin Dylan och den som vill få veta något om hans betydelse.

En avgränsning Jacobsson gör är att han skriver om 60-talet. En annan är att han fokuserar sig på att läsa Dylan som en del av ungdomskulturens motröster och sångerna främst i förhållande till fadern och till fadersmordet. Möjligt är ju också att läsa sångerna som självuppgörelser, något som Jacobsson mest snuddar vid. Det avhandlingen inte kommer åt är att läsa Dylans sånger i förhållande till kvinnan. Kärlekssångerna berörs nästan inte här. Han nämner bara att de flesta av sångerna på Another side of Bob Dylan handlar om misslyckade kärleksrelationer, och den betydande skivan Blonde on Blonde blir märkligt förbigången.

Det ska ändå sägas att Jacobssons avhandling fyller ett tomrum, samtidigt som den uppenbarar andra möjliga läsningar av Dylans sånger. Och nu finns ju möjlighet att läsa Dylans nyligen utgivna Chronicles I, som är den första av tre självbiografier.

ARNE SUNDELIN

Mer läsning

Annons