Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Di Leva vill sticka i ögonen

Annons

Di Leva har inte mycket till övers för klockor. I dag är han 20 minuter försenad och när han sveper in i det lilla konferensrummet är han noga med att be om ursäkt.

Den utvalda kaftanen är lila med silverkanter och han har ett tvåradigt kristallhalsband som klirrar när han böjer sig framåt och skrattar. Efter mer än två decennier i rampljuset är den färgstarke särlingen en av Sveriges mest lättigenkännliga personer.

-Jag är inte riktigt rumsren och det tycker jag är ganska bra. Att ha hållit på så pass länge och fortfarande vara ifrågasatt. Det finns en bärkraft i det, att det sticker lite i ögonen.

Förra skivan Älska kom 2000 och sedan dess har han byggt en studio (som han kallar Yogi-Cave) och spelat in en skiva på engelska. Men i somras började nya låtar födas och tanken på en eventuell Kalasturné fick honom att vilja få ut en skiva så fort som möjligt.

Temat på Tiden faller är det allt snabbare snurrade samhället där vi gör val som ska ge oss frihet och pengar men som i stället hindrar oss att få det som är viktigt - själslig lycka.

- Man tänker "om jag gör så här, då väljer jag friheten", och sedan går det några år och då blir de där valen som ett spindelnät som man sitter fast i. Man hinner aldrig börja göra det som man verkligen vill göra och till sist glömmer man bort vad det var man ville. Det är som en maskin som bara tickar på.

Många människor blir oerhört provocerade av Thomas Di Leva och ibland är det nästan obegripligt hur vuxna människor kan bli så arga på en man i klänning som propagerar för kärlek och fred på Gävlemål. Men trots motståndet ger Di Leva inte upp hoppet om ett mänskligare samhälle.

- Vi har ju haft den här typen av konsumism och materialism sedan andra världskrigets slut. Människan tröttnar ju på det mesta och nu börjar det kännas som att folk tänker "finns det inget mera?" eller "är det här det bästa vi kan?".

- Även fast det finns väldigt mycket mörkt i världen så ser man också många som försöker göra något annorlunda och gå en annan väg. Ofta blir de väldigt bespottade - jag talar av egen erfarenhet - men samtidigt finns det många sådana. Jag tror verkligen att droppen urholkar stenen.

Trots det färgsprakande bildspråket i låtarna och den ständiga viljan att förändra är Di Leva ingen drömmare. I alla fall inte den sortens drömmare som tittar ut genom fönstret och drömmer om en ljusare framtid.

- Min dröm är i realtid, jag omsätter den. Jag tänker inte så mycket på framtiden, jag tänker mer på nu. Du är den viktigaste personen i världen för mig just nu för det är dig jag träffar nu. Det är mitt förhållningsätt.

Blir du aldrig arg?

- Jag kan väl brusa upp ibland men det blir bara som en blixt, sedan är det borta. Jag har ju lyckan att jag får utlopp för min energi i kreativitet. När man får utlopp för sin kreativitet och fantasi, då blir man mer balanserad.

- Jag tror att det vore en jättebra lösning för världen, att alla tar mer ansvar för sin egen kreativitet och fantasi. Man kan lyssna på min skiva och bli inspirerad men jag blir glad om den leder till att man gör en egen skiva eller en teckning eller att man syr kläder. Att man gör något själv. Då tycker jag att man har lyckats som artist, inte om de bara lever genom en. (PM)

Mer läsning

Annons